Fattar att jag tänker lite annorlunda ibland.

Häromdagen så stod jag och språkade med en person på vår gemensamma städdag i ”parken”.

Det vill säga det som när jag flyttade hit var skog. Ogenomtränglig skog med nerfallna träd, stora högar med löv och kvistar, blåbärsris och en massa smådjur som idkade detta som sin naturliga hemmiljö.

Små kryp som ingick i vårt så kallade ekosystem. Det där fullständigt naturliga som har så många konstiga namn.

Som människan gör allt vad hon kan för att tillrättalägga. Det ska kunnas gå i skogen, det ska kunna göras rekreation, det ska vara städat och prydligt. Det ska kunna användas av människan när människan har behov av avkopplande miljöer. Hör bara, miljöer. Det mest naturliga som finns på vår jord.

Så på helgen så skrollar vi runt i omlinebutiker för att köpa sådant som gör att vi ser naturliga ut.

Håhåjaja…

Skogen, tillbaka till skogen. Ja, eller Parken, som vi nu ju kallar det.

Städdag.

Grannar går runt och bidrar till att det ska bli ”fint”. Inte så många förstås. Faktisk bara en handfull. Vi har ju så mycket för oss nu förtiden. Ofakturerat arbete prioriteras inte.

Släpar kvistar och grenar mot min övertygelse. Vill ju gärna vara en som bidrar i grannskapet. Inte en som bara suger ut.

Men lider i det tysta. Tänker på igelkotten, rådjurskidden, humlorna och alla andra utom oss människor som jag i detta nu försöker förstöra livsbetingelserna för.

Och på alla människor som tycker det är helt okey. Och som tycker vi ska ”ta bort”, alltså inte döda för sånt gör man inte, alla vildsvin för de förstör våra gräsmattor, men som gärna äter köttet.

Som gärna köper ekologiskt närproducerat kött köpt på den lokala affären eller varför inte i storvaruhuset för där är det ju, också, billigt.

Det vill säga i vår närmiljö ska det finnas köttdjur som ätit riktigt grönt men inte nära oss för där ska vi kunna gå och ha rekreation och där ska barnen kunna leka i städade tillrättalagda rena miljöer.

Vi (de) som har våra (deras) hundar löst springande i skogen för det är ju deras natur, ”det behöver de göra för att må bra”, de är ofta samma människor som tycker det är läskigt med vilda grisar och som tycker vi ska ta bort dem. Men som också tycker att alla djur har rätt att leva…. bara de går att köpa i plastförpackningar på ICA när vi ska äta middag.

Som gärna vill ha Parker som det är lätt att gå i och som gnäller över att det inte tas bort nerfallna träd som stormen tagit, tillräckligt snabbt…

….Fortsätter att kratta bort pinnar i Parken och längtar tillbaka till tiden i skogen som var på samma ställe.

Så kommer skogsvaktaren och tar en liten pratstund. Jag tycker väldigt mycket om skogsvaktaren och hedrar honom ofta för hans tänk och tal. Som säger att vi har stora problem med barkborren. Och de problemen blir större när skogen tätnar.

Aldrig får man vara riktigt glad i sina tankar och teorier. Det finns alltid någon som kan lyfta ens inre resonemang en bit till…

Tack skogsvaktaren!