Ja, visst. En är mera passiv i sin insats än den andra. Det är alltså jag, tvåbeningen, som är den som är aktiv. Som inte syns i bild. Som just hämtat mer lakan ute på klädsträcket för att stryka. För jag stryker allt linne till De Grå Lilla Husen. De
Som du såg om du läste inlägget igår så drivs det ett AirBNB här. Stolarna ovan ingår inte. De är till för den som rensar rabatten utanför köksfönstret. Läs undertecknad. Rabatten är det första gästerna ser när de kommer hit. Rosor, lavendel, kattmynta, clematis, murgröna och så lite fler fina
– ”Jag skulle INTE hyra ut via AirBNB om jag inte behövde pengarna.” Sade jag till min vän när vi satt och fikade i skuggan under en segelduk som min dotter installerat åt huset ”Stora Grå”. Stora Grå är huset där jag har den stora ynnesten att få bo. Men
Jag är inte säker på att jag skulle komma ut i naturen varje dag utan Lyra. Idag betraktar vi en svan som sitter fem meter från oss och torkar sina fötter. Måste googla på vad svanars fötter heter. Ok. ChatGpt svarade, simhudsförsedda fötter. Galet att sitta mitt i en tystnad
Vår demokrati. Vår rätt att tala fritt. Vår, allas vår rätt, att i demokratiska val göra våra röster hörda. Vad händer? Hur kommer det sig att det känns som om att vår rätt att uttrycka oss befinner sig i fritt fall? Tänk om vår stadsminister skulle göra samma sak som
När jag bestämde mig för att dryga ut min lilla pension med Lilla Grå så var det ett svårt beslut. Att hyra ut har jag gjort förut. Har ju en del plats över så att säga och det är kul med folk och en bra peng. Men det har hitintills
Fattar att jag tänker lite annorlunda ibland. Häromdagen så stod jag och språkade med en person på vår gemensamma städdag i ”parken”. Det vill säga det som när jag flyttade hit var skog. Ogenomtränglig skog med nerfallna träd, stora högar med löv och kvistar, blåbärsris och en massa smådjur som
Gamla inlägg läses 😅 Har ibland fått höra att det är synd att jag inte bloggar så mycket längre. Blivit såklart, smickrad och glad. Man är (läs jag 😂) ju inte mer än människa. Så fortsätt gärna att smickra! 😝 Har upplevt att jag faktiskt inte haft så mycket att
Som krig, osämja, girighet och andra tråkigheter. När livet ändå alltsom oftast gör sig påmint ändå. Vi varelser blir sjuka, åldras och dör. Hela tiden. Räcker det inte med själva livet självt? Varför fyller vi ständigt vår tillvaro med saker som ska underhållas, lagas, köras till återvinningen eller säljas eller
hur mina barn var när de var små. Skitjobbiga och helt underbara. Fast inte samtidigt. Jobbiga och underbara alltså. Hur förtvivlat trött man ofta var. Hur ofta man inte räckte till för att leva upp till den föräldern man så förtvivlat gärna ville vara. Hur man tänkte och funderade på
Susanns kåserier om livet 