I min familj, i det sammanhang jag lever i, min omgivning, bland mina nära och kära, är ledorden snällhet, vänlighet, omtänksamhet och kärleksfull generositet.

Jag är evigt tacksam!

Det finns så mycket saker i världen som saknar betydelse. Det står kristallklart dessa dagar.

Det sammanhang jag lever i utvecklas och blir allt bättre för varje dag som går.

Det är lätt att älska då!

Det är inte lätt att gnälla när det inte är lika samma överallt. Första bussen lagom full, andra tokfull och tredje färdsättet öde och nästan spöklikt.

Liksom livet i övrigt just nu. Nytt krispaket presenteras nu klockan fem, vilken i ordningen har jag tappat räkningen på… Slagig handel efter monsterrallyt. Dow-index hade sin bästa handelsdag i procent på 87 år. Utdelningar i företagen kritiseras när de samtidigt tar emot skattepengar i stöd. Indien inför utegångsförbud i kampen mot Fru Corona.

Promenerar runt på lunchen och möter människor som verkar och ser ut helt som vanligt. För övrigt 10.952 steg. Vad gör man inte när gymmet är stängt. Samt går sex trappor upp två gånger per dag. Har nog en grym kondis vid det här laget. Come an-Corona!!! Jag tror jag är odödligt idag.

Människor verkar hänga runt som de gjort i alla tider. Man får inte stå i baren men man får stå på bussen. Det gör då inte så mycket för just på min buss kan man stödja varandra så man inte ramlar!

Har just gått vilse på Odenplan. Förvirringen är total. Ytterst snäll person ser att jag ser vilsen ut och hjälper på traven.

Hem kommer jag nog säkert. Är duktig på att landa på rätt ställe! Även om det är långt mellan avgångarna. Lika långt som själva resan. Men det är ju inte målet som är det viktiga i livet. Det har vi ju kommit fram till för längre sen. Det var ju resan. Det är svårt att klaga då😂👍…

Bra råd i dessa tider

Även om Corona härjar, börser är mer än raka i sina kurvor och företag kämpar med dagens likviditet så finns de mindre problemen där också. Ibland glömmer man det enkla och fånigt vanliga vardagliga när de stora problemen hörs mest.

Minns när jag fick ringa jourröris. Dyrt och på allt annat än vardagstid och med extra allt av jourtillägg. Då lärde jag mig den här läxan. Torka ur pannan med hushållspapper eller i mitt fall toapapper eftersom jag efter 60 verksamma år fortfarande inte lärt mig att komma ihåg att köpa just hushållspapper 😳. Fast jag vet att man inte ska ha hushållspapper på toaletten för då blir det stopp där. För hushållspapper sväller nämligen mer än toapapper ☺️.

Bra råd alltid

Minns också när jag fick ett annat litet problem på halsen. Eller rättare sagt i kroppen via knät via sjukhuset. Operationen gick kanonbra men sen kom mänsklighetens värsta Sepsis. Dvs snabbt dödlig blodförgiftning! Det var nära, nära ögat att undertecknat lämnat Moder Jords underbar ängar. Men tiden var inte kommen och hon repade sig.

Ett annat problem som gestaltat sig i ovanstående foton är att de är tagna på tåget. Inte mitt vanliga transportmedel så jag tog med glädje chansen att kolla in reklamen. Påminns om livet och dess olika tillstånd. Tänker på fullbelagda sjukhus, avloppsrör, vackra ärr på knäna, toapapper, hamstring, stekpannor, antibiotika och virus och tänker att det troligtvis är mer märkligt att man lever än inte….

I den där digitala saken som visar när bussarna kommer och går på busshållplatserna ser man nedanstående rulla runt.

”Tack för att ni visar hänsyn och sprider ut er i kollektivtrafiken!”

Världen isolerar sig. Stater, myndigheter och politiker ber, bönar och ger klara order med böter inkluderat. Oavsett formen är budskapet oerhört tydligt. Håll dig hemma, håll avstånd, besök inte riskgrupper, ha koll på om du är en riskgrupp själv och var extra försiktig.

Jag fattar. Träffar inte flera av dem jag älskar, mina närmaste, av hänsyn. Såklart man är lyhörd för experterna som försöker göra sitt bästa för att skydda oss människor från all sorts elände.

Vi talar solidaritet. Även de mest individualistiska inser att individualistprincipen kanske inte är en framgångsfaktor just nu.

Vad gör då Stockholms Lokaltrafik???

Jo, där tar beslutshavare i från tårna och saboterar allt det vi övriga i HELA världen kämpar för. Minskning av risk för smitta. Där skär man drastiskt ner på antalet avgångar, man tar bort HELA busslinjer. Ja, du läste rätt! Hela busslinjer slopas.

Sitter på väg hem. Har lokaliserat alternativa vägar för att ta mig hem. Jag far runt halva Stockholm för att ta mig från jobbet hem. En sträcka som annars var rak och fin. Och detta gör jag tillsammans med en fruktansvärt, galet stor folkmassa som försöker lösa samma problem som jag. Vi som inte ännu är sjuka, vi som inte kan vara hemma från jobbet fast regeringen uppmanar så många som möjligt att jobba hemifrån. Vi som inte har något att välja på. Vi stoppas in som packade sillar på de få transportmedel som finns kvar.

Va fan!

Det talas om att hålla avstånd, om att tvätta händer, inte nysa och hosta. Visa hänsyn mm. Inga folksamlingar. I Tyskland får inte mer än två samlas i klunga.

Här ställer vi kraftigt!, in bussar och tvärbanorna. Vi ställer till och med in hela bussturer… vilket gör att folk står som packade sillar och det känns som om att vi alla bara andas på utandning. Vi som inte hostar och snörvlar. Hur är det tänkt? Kan någon vettig förklara hur man mot alla rekommendationer i samhället tvingar oss arbetsföra att aktivt dela både virus och baciller så här.

Toapapper

Jag vet varför vi människor länsar affärerna på toapapper just nu. En av orsakerna är att SL just nu stänger av sina förarplatser med just toapapper. ”Vänligen använd bakdörrarna när du stiger på”-lapp har satts upp på alla framdörrar på SL´s bussar idag. Detta för att skydda förarna från Corona och därmed kunna hålla kollektivtrafiken igång. Bra tycker jag som åker buss till jobbet.

Det är Corona över hela världen. Det är en märklig situation vi lever i just nu. Men det finns en sak jag fullt och fast tror och det är att det går över.

Jag tror också att det kommer att utvecklas alternativa system att bedriva sin vardag på. Teknik inom  IT, arbetsmobilitet, hemelektronik, nätverkssystem och datakommunikation kommer kanske att öka lavinartat. Stora kontor med aktivitetsbaserade ytor kommer kanske att ersättas av små lokaler för sambandsmöten. Vi kanske kommer att välja kontorshotellet framför storbyggnaden med tomma ytor när personalen i alla fall inte är på plats .Varför ha stora komplex till kontor när man kan ha mindre enheter att samlas på vid behov.

Det är vad jag tror. Jag tror också att sjukvården kommer att förändras i en utsträckning vi kanske inte förstår vidden av idag. Kanske kommer internetläkarna att öka explosionsartat och vi kommer att kunna skypa med läkarna dygnet runt. Recept kommer kanske att gå direkt till den som i samhället hanterar paketdistributionen och när läkaren tryckt på ja-knappen så har vi piller och mediciner i brevlådan dagen efter. Eller i luckan på vår lokala ICA-butik. Vi är nästan redan där nu i och med onlinehandlingen.

Vi på mitt jobb lär oss idag att ta hem våra datorer på kvällen för att jobbet kanske är stängt för fysiska besök i morgon. Nya arbetssätt som hos oss inte varit möjliga förut på grund av arbetets struktur utvecklas med hög prioritet. System som inte var tillgängliga utanför kontoret igår snabbutreds av teknikerna idag för att kunna användas hemifrån och därmed kunna flexibelt vara varsom helst.

Kanske kommer rutinmöten och rutinumgänge ersättas av någon slags samvaro av betydligt högre kvalitet. De fysiska mötena kanske kommer att innehålla det vi människor kan vara som bäst på när det gäller. Kärleksfull omtanke om vår medmänniska.

Det kommer att komma något väldigt bra ut ur den här krisen. Redan ser vi det hända. Många människor väljer hjälpsamheten. En del andra väljer att sno åt sig. Jag vet vilka som kommer att vinna teräng. Jag vet vilka som kommer att bli mest efterfrågade….

Vi ska bara ta oss över den akuta viruspuckeln och det gör vi som bäst just nu. Vi lär oss hela tiden, liksom vi alltid gjort som människor. Det har varit vårt framgångsrecept genom oceaner av år.

Inlägg under lunchen eftersom gymmet har stängt och jag inte kan träna som jag brukar…

 

Tankar över lunchen…

En drömplats att sitta och begrunda på

Ska man följa med nyheternas ständiga uppdateringar så får man hålla i hatten. Det är inte speciellt svårt att bli oerhört orolig och inte kunna sova på natten och det gör ju ingen lycklig och definitivt inte friskare eller mindre mottaglig för smitta. Så jag läser nyheterna, för jag kan inte låta bli, men så djupandas jag också. Det gör mig lugn. Det går ju inte att tro att världen ska gå under. För det kommer den inte att göra. Och det går inte heller att tro att alla ens nära och kära kommer att dö. I och för sig kommer vi väl alla att göra det, dö alltså, vid tillfälle, men kanske är det långsökt att tro att just Corona kommer att vara den största boven.

Rädslan är kanske den mest immunförsvagande prylen vi besitter. Den försätter oss i beredskapsläge för kamp och flykt och då gör kroppen sig beredd på detta istället för att ta upp näringen i maten vi äter och på så sätt stärka vår kraft att motstå attacker från fienden som inte har vapen och knivar. Det vill säga vårt imunförsvar behöver inte adrenalinpåslag, det behöver ”lugn och ro-påslagshormoner” för att fungera.

Jag försöker vara klok och använda mitt sunda förnuft, det jag nu eventuellt besitter, och meditera en stund när jag känner att det behövs. Det gör gott för mitt inre tillstånd. Och samtidigt sprider jag ju inte några eventuella bakterier eller virusar omkring mig när jag sitter stilla och andas lugnt…

Kanske, kanske, kan kriser väcka upp något annat, slumrande, i oss alla. En i tiden prövad fråga är klimatet, kanske kan det bli ett helomtag i vad vi känner är viktigt på riktigt här i världen? Sortera och städa i hur vi levt vårt liv hitintills….

Om fler och fler läggs in på sjukhus för att de har Coronavirus och på allvar behöver hjälp, kommer sjukvården att behöva börja prioritera. Då blir dödstalet ett tal omhöljt av mörker. För vems är felet om du dör av att inte ha fått din operation för att sjukhuset inte haft läkare att tillgå?

Coronas?