och passar på att filma lite. Helt underbar liten film blev det. Lyssnar på ljudet om och om ingen.

Så vackert 🥰

Världen brinner men jag mår bättre än någonsin och har en stor och stark tro på att kriser och elände föder insikter och nya lösningar.

Man må säga och tycka vad man vill om Greta men hon har skapat opinion. Hon visar att vi alla kan göra något för att världen ska bli bättre. Även om det bara är små saker vi gör, vi kanske inte behöver skaka hand med Påven, så handlar det om att bit för bit utöka sin förmåga att ta ansvar för vårt ”oss”. Jag försöker källsortera (och inte fuska😉), jag kör hybrid ( men har SL-kort också), jag (läs min mamma😍) planterar blommor och buskar, jag ger ( inte så mycket men varje månad) pengar till Företaget Clean The Ocean och jag använder mindre och mindre plast.

Du och jag!

Hålla handen!

Det är fint att känna en tilltro på ”oss”, på att vi löser saker och ting tillsammans🙏🏼

Till det som föll på just nu. Någon sade till mig;

-”Men vandrarhem, eller stuga finns väl? Kanske tält? En sovplats kan man väl alltid hitta.”

Ja, tänkte jag. Det borde vara rimligt. Och letade…. För det skulle väl kunna lösa sig.

Och letade….

Och hittade ett Missionshus och ett Seglarhotell. Sån är jag… Även solen har sina fläckar. Men det var ju såklart svindyrt även för en rik person som jag med kapitalet inlåst i Matkällaren för tillfället. Men så, plötsligt, ramlade jag på Sands Hotell. Ett ställe jag vandrat förbi så länge jag levt och varit i det yttersta av Skärgården. Seglarhotellet har jag bott på så det är avklarat. Missionen är avklarad med konserten i Kapellet så sagt och gjort, jag ringde och kollade. Och möttes av världens raraste i telefon. Och på den vägen blev det. En semestertripp inkl allt, helt enkelt. Fast jag inte har för vana att ta in på hotell här och där så hörde jag mig själv säga ja tack, jag kommer!

Och fick det finaste. Hotellet var så fräscht, enkelt i sann skärgårdsstil, putsat och fejat. Rummet var litet men hade en atmosfär av just det jag önskade av ett hotellrum i yttersta Skärgården. Personal som fick en att vilja kramas och önska välgång i livet. Frukosten hur mycket Susann-som helst. Servisen vänlig, rar, omedelbar och med stora leenden.

Människorna där gav av sig själva. Och i samma stund som sådana möten sker blir man liksom bättre som människa. Vi blir bättre tillsammans.

Tack, till Hotell Sand och dess härliga personal!

Sandhamns höjdpunkt ligger högt uppe på ett berg bredvid ett vattentorn. Utsikten är bedårande och öppnar upp oändligheten inom en. Så långt ögat kan nå och se är det vackert intill andlighetens gräns. Solen strålar och det är lagom varmt just idag. Här ligger Sandhamns Kapell, en vitstrålande byggnad i vackraste, renaste stil. I detta smycke till byggnad spelas det musik som öppnar alla sinnen i kroppen. Tonerna från instrumenten och sången sitter i direkt kontakt med hela kroppen och alla muskler i ansiktet vill bara le, ja nästan skratta högt av glädje. Ibland är det så bedårande högtidligt ljuvt och vackert att tårarna nästan kommer. Ibland ligger hänförenheten där, över en spelemans ekvilibristiska förmåga att få sitt instrument att leva i samklang med mitt innersta väsen. Ibland ljuder rösten ut över salighetens rum ( det är ju ett Kapell, Gubevars…) och ger rysningar av välbehag. Och jag som inte ens är religiös… Magin som uppstår när dessa fantastiska musiker gör helt orimligt härligt med sina instrument måste vara ett väsen likt det gudomliga… Och inte nog med det, de är rara, roliga och trevliga också!

Hur nära en helhet är det möjligt att komma…. Naturen är vidunderligt vacker, husen bedårande, vyn storslagen och musiken omsluter allt med sitt väsen.

Känslan i kroppen är leende och stor. Känslan gör att världen ligger framför ens fötter och bara väntar på att bli omfamnad.

Tack till alla i Svenska Lyxorkestern !

Sandhamn är verkligen så oändligt mycket mer än ”Bryggorna med stora båtar”… Det är en ö långt ut i den svenska ytterskärgården med en fascinerande historia, mycket speciell natur och många rara och vänliga människor.

Det är precis lagom varmt, lagom mycket att göra och lagom mycket sol för att vara sommar. Kan det bli bättre? Ordet lagom är så himla underskattat. Om man planerar lagom mycket har man tid med det där oväntade som dyker upp. Man säger helt enkelt bara ”ja tack” och skrattar lite till. Det är extremt trevligt med lagom mycket av det mesta, faktiskt. Orkar inte ens med tanken på att äta lax varje dag fast jag nu älskar just lax.

Men det finns saker och ting som gärna får finnas varje dag. Det har blivit en del som har flyttat in i mina dagar för att stanna där. Finingar som tar sin plats inom dagen och står stadigt där. Inte så himla mycket och många men unika i sin karaktär. Dyrgripar som flyttat in för att stanna och som förgyller dagens väsen. Det är för mig en sann lycka att ha fått detta i livet. Det där man selektivt valt till på bekostnad av så mycket annat som inte behöver plats. Stunt och skräp som beklätt ens liv men som nu flyttar undan och gör plats för de utvalda tingens väsen…

Glädjeämnen som får en att skratta är kul. Speciellt de där skratten som är på ens egen bekostnad. Och särskilt när man känner att man har råd att skratta åt sig själv. När man inte längre tar sig själv på så himla blodigt allvar utan inser att det är en stund på jorden som är viktigt, det där skrattet åt de små tingen som inte blev riktigt som man tänkt sig.

Jag, till exempel, är numera en del i de där 86% som ….

Man får bara vara evigt tacksam för de drabbades storsinthet🙏😂🙏

Har börjat följa en ny blogg. Svinbra faktiskt. För att inte tala om hur kul det är att läsa alla kommentarer.

Bloggaren har bland annat gjort en liten studie och kommit fram till att två tredjedelar fått det bättre och var femte har fått det sämre sedan 2014. Jag är en av dem som fått det galet mycket bättre de senaste tio åren. Både inombords och utombords. Det är till och med så att det goda i livet ökat exponentiellt, känns det som. I rasande fart helt enkelt.

Efter att ha läst ett antal Wilderängs-böcker (han som bloggar) har jag till och med njutit av förmiddagens bravader. Lyssna vetja.

Jag började morgonen med att åka min Toyota Hybrid till Engarn (stora vägen) för att parkera på en färdiggjord så kallad infartsparkering med massor av lediga platser. Parkerade med bilen mot vattnet. Gick till bussen som kom på utsatt tid. Tog min ”Sapiens”-bok av Yuval Noah Harari och satt och läste utan störande mobilpratande människor bredvid.

Missade inte att gå av vid Kulla-Vägskäl (vilket kunde varit fallet för jag brukar inte gå av där) och bytte till bussen mot Åkersberga Centrum som förövrigt kom inom fem minuter. Fortsatte läsa i samma ordning på denna buss hela vägen till jag var framme vid Åkersberga. Där gick jag  en busslängd bakåt på busshållplatsen till busshållplatsen för nästa buss. Satt i solen och läste i en kvart till den bussen kom. Med en sur chaufför som jag tänkte tankar om som typ, vilken tur att sl.se har en digital tidtabell så jag slipper prata med just honom…

Steg av vid Hackstavägen och gick tvärs över gatan till läkarstationen jag skulle besöka. Nära och bra. Gick in i receptionen och anmälde mig. Beredd på en låååång väntan för det hade receptionisten sagt mig att det skulle bli eftersom det var en akuttid och de inte hade tider överhuvudtaget nu eftersom de skulle stänga för semestern i morgon. Det tog så lång tid som det tog för mig att ta upp boken igen innan jag blev inkallad. Och jag hade inga obotligt dödliga sjukdomar. Fick ett recept och skulle bli bra igen.

Knatade ut till bussen som skulle tillbaka till Åkersberga Central och konstaterade att den bara gick en gång i timmen. Tog en raskt promenad istället och kunde konstatera att jag på det sättet fått ”mina steg” gjorda för dagen och min Apple-klocka sade grattis till mig över att jag uppnått mitt mål för dagen.

Klev på Roslagsbanan som kom inom sju minuter och slog upp boken igen. Med läs-njut. Klev av vid Tekniska Högskolan och konstaterade att Roslagsbanan var både bekväm och ren och fräsch. Gick in på Apoteket som låg i vänthallen och löste ut mitt recept. Strosade tvärs över gatan och klev in igenom T-banespärren. Såg (brukar inte titta och alltid glömma)  att mitt SL-kort går ut i natt. Backade och gick till SL´s biljettkontor för att fylla på med en månad till. Fick nobben för att det var tomt på kortet. Backade igen ett par meter. Tog upp min mobil och med några tryckningar flyttade jag lite pengar till rätt ställe. Vips så var det klart.

Tog tunnelbanan till T-centralen men på grund av att staden reparerar vår kollektivtrafik så fick vi alla resenärer kliva av vid Stadion och vänta in nästa Tunnelbana. Behövde dock inte ens lämna perrongen utan stod bara kvar tills det kom ett nytt tåg. Klev på och satte mig bekvämt och läste vidare tills vi kom till T-centralen där jag förvirrad steg av. Stort och svårt att hitta. Och så vips så står det en Tunnelbanevärd där och väntar på att jag ska fråga honom hur man kommer till Sundbyberg. Han upplyste mig om att det var hur enkelt som helst. Jag skulle bara gå nerför trappan som låg just där vi stod och gå till perrongen mot Hjulsta. Sagt och gjort, undertecknad strosar vidare och tåget kommer inom sju minuter. Fort och fint kommer jag fram till Sundbybergs Centrum. Kliver av och passerar, på väg till jobbet, en nyöppnad mataffär med en stor dignande buffé av själv-plocks-sallad för 65 kronor.

Vilket äventyr! Allt fungerade. Solen var lagom varm. Jag hade ett jobb som jag gillar att komma till efter äventyret. Och om en och en halv dag har jag ett jobb att ha låååång semester från. Jag åkte från Jordens Paradis i morse och jag kommer att återvända dit ikväll……

Lyckan är fullständig….. Och så går det att blogga på bussen också!

Gå till den himla bra bloggen jag börjat följa genom att trycka här