Det är något visst med det där som får en att le av lycka. Stillsamt och från fötterna upp i håret. För en del är det vissa saker, och för andra är det andra saker som skapar den här nyansen av grönt. För mig är det nämligen så att känslan
Ja, ibland, är livet värt att tacka och bocka inför. Jag är då Qvinna så jag niger lite lätt i andäkt. Vet att allt är i en ständigt föränderlig process och att gott följs av annat och annat följs av gott. Men just nu är det högtidligt vackert. Världen utanför
Klubbmästaren är den som står för festerna. Så står det om man googlar. Det kanske inte är det man tänker på i första hand i en båtklubb? Eller? Hur som helst hamnade jag i den rollen i år. Detta efter att ha varit ”kommunikatör” i Resarö Vägförening. Märkligt hur saker
För ett år sedan, typ, blev jag så kallad ”kommunikatör” för vår älskade Resarö Vägförening. Wojne, tänkte jag, och frågade om styrelsen visste vad de gjorde, om de förstod vem de hade att göra med. Jag är ju inte så formell av mig, direkt, kan man nog med gott samvete
Semestern slutar nu. I början av sommaren frågade människorna i min omgivning vad jag skulle göra i sommar. Och jag svarade som jag svarat den senaste mängden av år. (du som gick i skolan tillsammans med mig och inte fick lära dig matematik utan mängdlära, förstår vad jag menar …).
Ja, jag kör bil. Och nej, jag är inte stressad i trafiken. Och ja, jag har fartkontroll. I bilen alltså, mekanisk. Det betyder att jag så fort jag uppnått den fart som vägskylten sagt att jag får köra så lägger jag mig 5 kilometer i timmen lägre och så sätter
Vi är några stycken som kör runt på vägarna i vår lilla by. Då menar jag Resarö som ligger i fantastiska Vaxholm. Ett ställe som, om du frågar mig, är det närmaste paradiset man kan tänka sig i detta jordeliv. Det glittrar från Östersjöns underbara vatten. Skärgården ligger framför fötterna
Livet är en ständigt föränderlig process. Bara för ett litet antal veckor sedan visste jag inte vad Corona betydde. Märkliga tider, dessa overkliga ögonblick. Mitt i rusningstrafik en tisdagkväll och det är tomt i Stockholm. Fast jag läser att det sitter massor av människor på uteserveringarna i stan. Trots Folkhälsomyndighetens
Come on, Corona! Det jag befarade skulle komma var ett storskaligt krig, kanske mellan norr och söder, eller mellan muslimer och kristna, eller svarta och vita, eller nåt annat. Nu blev det vi människor mot en yttre osynlig fiende, Corona. Håller helikoptersyn för då går tiden lite mer i takt.
I min familj, i det sammanhang jag lever i, min omgivning, bland mina nära och kära, är ledorden snällhet, vänlighet, omtänksamhet och kärleksfull generositet. Jag är evigt tacksam! Det finns så mycket saker i världen som saknar betydelse. Det står kristallklart dessa dagar. Det sammanhang jag lever i utvecklas och
