Jag har haft lite olika typer av hundar i min familj. En glad rottis, en labbe som inte älskade barn, en schäfer som tjänstehund och en yorkshireterrier som vägde mindre än två kilo. Som ofta satsade på att strypa schäfern genom struptag hoppandes från låg höjd. Så har det varit
Du vet så där det känns när man inte riktigt vågar andas för allt i denna stund känns så bra och fint. Med ålderns rätt och livets vetskap om att allt är en ständigt pågående och föränderlig process, med ödmjukhet över att inget är beständigt. Älskar uttrycket ”just nu”. Just
Du har precis nattats. Tryggt ligger du på sidan och snusar. Tre larmanordningar finns för att vi ska vara trygga med att jag blir nådd om du behöver mig. Kryper upp i soffan utanför ditt sovrum. Innan du somnade sade jag, jag tycker väldigt mycket om dig. Du svarade, jag
Denna förtjusande varelse har just räddat mig från tvär och snar död. Husets nya fina veranda blev snabbt omöjlig att beträda. Än mindre att sitta på, hänga på och njuta av. Just precis under fötterna under golvet på verandan, under plankorna, hade ett gäng getingar flyttat in. Det gick ju
En del att tänka på. Hur vill jag ha hund, vad vill jag göra med hunden, hurudan hund vill jag ha? Hur får jag in ett ”oss” och ett ”vi” i detta? Att gå tillbaka till tjänstehunderiet är otänkbart. Av många skäl. Jag är inte längre intresserad av att jaga
Har varit på kurs. Vattenapporteringskurs. Utan hund. I väntan på hund. När jag började äga min tid kom möjligheten att göra verklighet av en mångårig dröm. Att åter skaffa hund. Har ett förflutet med hund i familjen. Barnen mina, nu vuxna, fick växa upp med hundar. En som tjänstehund, en
Ibland gör man annat än att skriva inlägg i sin blogg. Då svarar man (läs jag) de som undrar varför, att grytan behöver puttra sakta ett tag. Så en dag är maten klar och kan ätas. Då kan man sätta sig till bords och njuta. Har i allt och tydligt
Kanske är det så att förändringens vindar kan omfamnas och välkomnas och njutas av. Livet är en ständigt föränderlig process, det har vi ju tjatat om länge du och jag. Det som kändes svårt och oöverstigligt kom att bli en framgångssaga. Tänk om man, när det tar emot, kan minnas
Pensionär. Det är märkligt hur rasande fort dagarna går. Och jag som skulle träna min kreativa ådra i långsamhetens och tråkighetens vagga. Jag har inte ens hunnit städa bilen fast jag lovade mig själv att min nyinköpta fina Toyota alltid skulle glänsa… 👵🏻🧘🏼♀️😜😅
Susanns kåserier om livet 