Sillgrisslan är en utmärkt dykare, genom att den tar vingarna till hjälp. Man har sett sillgrisslor dyka så djupt som 180 meter.[3] Sillgrisslan häckar i kolonier på branta så kallade fågelberg som ofta uppgår till tusentals par. Det enda ägget, som är päronformat för att inte rulla, läggs direkt på berghällen.
När ungen är tre veckor, och fortfarande oförmögen att flyga, hoppar den ut från klipphyllan och faller, ibland fyrtio meter, rakt ner på stenstranden med klippblock. På grund av fettet som ungarna har på magen överlever de flesta fallet och kan förenas med sina föräldrar ute i vattnet. Det är sedan hanen som tar hand om ungen tills den är stor nog att klara sig själv.
Sillgrisslan är den fågel i Sverige som i genomsnitt blir äldst. Den kan bli över trettio år gammal och man har konstaterat häckande sillgrissla som är 38 år. [4] Den i Sverige äldsta sillgrisslan är 42 år och 10 månader.[5] Vanligen häckar sillgrisslor inte före fem års ålder.
Man har noterat att sillgrisslor har nyetablerat kolonier i direkt närhet till skarvkolonier, exempelvis i Södermanlands och Stockholms skärgårdar, där sillgrissla så vitt man vet aldrig tidigare har häckat. Man tror att storskarven utgör ett skydd mot rovdjur och predation även för sillgrisslorna.
Susanns kåserier om livet 
Inte visste jag att du var ornitolog.
Haha, inte jag heller! Kan du då, eftersom att du tydligen besitter dessa oanade talanger, svara på hur äggen utvecklas från att vara runda till att bli päronformade? Att det är evolution och att det sker över lång tid kan väl även den dumme lista ut. Men hur? Hur hur hur? Jag är fascinerad, helt klart.
Vilket självklart leder mig till nästa fråga… Om naturen är så pass intelligent att den kan utveckla ej rullbara ägg – varför har den då inte utvecklat en bättre lösning för de stackars ungarna som måste börja sitt liv med en hjärtskärande fridykning ut i tomma luften?