Tack Fia Lisa Larsson.
Himlars så kul det var. På golvet i snabbt tempo hackades, pressades, skars, knådades, hälldes, bakades det ihop en fantastisk födelsedagsbuffe med utländskt tema. (okänt vilket 🙂 )
Det var ingredienser ÖVERALLT. Plåtar, det som redan gjorts iordning, det som just inhandlats, färdigt uppmätta ingredienser, ingredienser som inte hade någon känd tillhörighet (ännu), burkar, skedar, pinnar och gud vet vad. Ett bord, ett par stolar och VÄLDIGT lite ledig yta att sitta på. Så en stod och en satt på golvet. Skulle man göra något så var den ena tvungen att kliva över den andra. Mitt i allt detta var tiden alldeles otroligt knapp. Från att ha varit oceaner lång när jag kom på morgonen. Fattar inte riktigt hur det gick till. Hade jag fattat vidden av projektet kvällen innan så hade jag inte sovit den natten kan jag säga.
Mitt i allt detta tar vi fram de tre professionella, svindyra och fruktansvärt skarpa knivarna som Fia Lisa Larsson fått i gåva. Som hon inte vågat använda för att de var så fina. Men eftersom jag tycker att man ska använda saker, annars är det ju ingen ide att ha dem, och eftersom det var jag själv som inhandlat gåvan, så tog jag ut dem ur förpackningara och sade att ja vassa är de ju.
Så hackade Josefine vidare. Och så hackade hon så blodet sprutade. Tejp, bomull, blod på golvet, på spegeln i badrummet (hur i hela friden det nu gick till) och på bänken. Stort jack.
Men eftersom hon är en tapper soldat i markstrid och en mycket målmedveten sådan till och med, och eftersom hon säkert också som mamman sin, har 7000 liter blod i sin kropp, så var det inte så mycket annat att göra än att byta lite arbetsuppgifter ett tag och fortsätta att angöra födelsedagen. Gästerna väntade!
En kvart innan folket skulle komma var det fortfarande kaos. Tio minuter innan kom de första. Då kastade mamman ut soporna genom fönstret. Hjärnsläpp kallas det och det händer den bästa ibland. Det var dock inte så mycket sopor men tillräckligt för att mamman skulle vika sig av skratt.
På minuten var Fia Lisa Larsson iklädd strålande fin klänning, bordet var färdigdukat, mamman hade skurat golvet med disktrasan (som hon slängde sedan) och gästerna troppade in.
Kalaset blev strålande.
Det regnar manna från himmlen varje dag nuförtiden.
Men denna dag gick till historien.
Tack för idag!
Sanna Panna Gunnarsson Åström
Susanns kåserier om livet 
Ännu en fest! Vart skall året 2010 sluta, bara rock´n roll hela tiden..
Gillar för övrigt blodfyllda tjejer, det behövs kanske inte bevisas så…bildligt.
Var ”mamman” vår gemensamme bekant Partybiggan? Håller stilen i så fall, kul tjej det med..
Året 2010 ska bli det bästa i mitt liv (om man bortser från de år när mina barn föddes förstås 🙂 ), bara rock´n roll hela tiden ska det vara.
Vad gäller blodfyllda tjejer så var hon hos doktorn igår kväll. Jacket blev djupare än vi förstod i stridens hetta.
Var ”mamman” vår gemensamme bekant Partybiggan? Håller stilen i så fall, kul tjej det med.. Ska det vara jag det???
Sysslar ni med careting också?
Absolut! Det är vår nya affärside.
Vad önskas?
Jag insåg för första gången att det faktiskt är kul att laga mat, med tanke på kaoset så är det ett hatten-av-betyg av rang! Ett finger hit eller dit, äsch. Fast jag inser varje gång man gör sig illa, speciellt på ”fåniga ställen” (inser ju någonstans att ett jack i lillfingret inte bör betraktas som livshotande) att man inte uppskattar tio fungerande fingrar som man borde alldeles innan. Dusch med systemetkasse runt handen komplicerade hårtvätten något…
Tack för en fantastiskt mysig och rolig dag! Hade aldrig klarat det där utan mammans insats!
/Fia Lisa