Jag skulle åka hem från jobbet. Gick ner i tunnelbanan vid T-centralen. Kaos!

Någon hade hoppat framför tåget och allt var inställt. Jahaja.

Det stod trevliga tågvärdar överallt och berättade hur man skulle åka men jag kände att jag ska nog gå till Tekniska istället. Sagt och gjort. Upp med väskan på axeln och trampa iväg.

Någonstans på Grev Turegatan fick jag för mig att ringa min svägerska, Laila. Och hon höll på att laga chiliconcarne. Ville jag ha? Ja varför inte. Var ju ändå försenad hem så lite senare än sen är väl inget att gråta för.

Det blev vin, chili, Malin kom och mycket prat, djupa samtal, skratt och Jonas.

Och Lailas alldeles fantastiska soffa. Sovmorgon fredag.  Jag fick sällskap av Jonas och Malin på morgonen. Båda kröp upp i soffan jag fortfarande inte stigit upp ur och så fortsatte vi den sena kvällens prat. SÅ MYSIGT.

Laila vaknade och så blev det lite frukost och så lyckades jag bli sen så det blev taxi till jobbet.

Jag älskar livet när det blir så där helt  oplanerat, oförutsett och totalt oförberett.

Det är svårt att ha tråkigt när man är öppen för sina inre infall (anfall) och omgivningen är med på noterna 🙂

Trött men lycklig.