Det ringer till och med folk och undrar vad som hänt.

Kolla svaret på inlägget om  att gå sida vid sida.

Detta var ett känsligt ämne att skriva om.

Några ringer och säger att ”du kommer aldrig att få en karl” om du tänker så där.

Men det är faktiskt så att jag har samma tankar om mig själv. Hur vill JAG vara i en tvåsamhet. Jag vill vara stolt över mig själv. Inte skämmas över vem jag blivit.

Ja, det kanske är så att denna typ av relation är utopi. Att den inte existerar i verkligheten. Men det säger en del om hur förhållanden kan vara. Och hur olyckliga många människor är. Hur tomma många känner sig i sina relationer.

Till vilket pris ska man då vara kvar i en relation? Varför är man tillsammans?  Vad vill man ha ut av sin relation?

Varför är man kvar i en relation som man egentligen inte utvecklas i längre? Som man kanske till och med blir en sämre människa av?

Som jag var och blev i min förra relation.

Ja, varför?