Medicinsk Introduktion 30p

VT 2010

25 april 2010

 Laborationsrapport

Grupplaboration om arbetsfysiologi

 

 Av: Laborationsgrupp Sverige

xxx@hotmail.com

xxxhotmail.com

xxx@hotmail.com

Susann Gunnarson, e-post: susann.gunnarsson@me.com
xxx@gmail.com

Inledning

Syftet med denna laboration är att undersöka, förstå och förklara vad som händer med kroppen under fysisk ansträngning. Vi kommer framförallt att mäta förändringar på pulsen, observera förändringar i andningen och notera andra eventuella kroppsliga symptom.

Bakgrund / fysiologiska förklaringar
Fysiologiska förklaringar om vad som händer i kroppen vid träning, med tanke på hjärta, lungor, muskler och hud:

• Muskelarete vid träning innebär en energiberoende rörelse. Kroppen använder kemiskt lagrad energi som omsätts till rörelse i muskelcellen. I den omvandlingsprocessen går det åt syre och skapas koldioxid. Det måste således finnas en viss form av kemisk energi och dessutom syre för att processen ska fungera. Dessutom måste överskottsprodukter såsom koldioxid kunna transporteras bort. För att muskelcellen ska få tillgång till syre och energi transporteras detta i kapillärerna som genomkorsar musklerna. Ju fler kärl desto bättre transport. Syre och koldioxid transporteras i de röda blodkropparnas järnhaltiga färgämne, hemoglobin. Ju mer hemoglobin desto mer kan transporteras. Även snabbheten i utbytet mellan hemoglobinet och muskelcellen är av betydelse och detta regleras av ett särskilt ämne som heter 2,3DPG. Hjärtminutvolymen är avgörande för hur mycket muskelcellerna kan arbeta.
• I lungorna sker utbytet mellan hemoglobin och luft genom att hemoglobinet avger koldioxiden och tar upp syret på nytt från den inandande luften. När lufttillgången är låg, till exempel när man är sjuk, försämras utbytet och hjärtat får arbeta mera. Då kan man få hjärtmuskelinflammation.
• För muskelarbetet går det åt energi. ATP är ett ämne som används vid enerigomvandlingen. När ATP bryts ner i muskelcellen till s.k. ADP får man energi. ADP kan sedan med hjälp av keratin omvandlas till ATP igen. Genom att omvandla depåer av sockermolekyler i muskeln och ta in nytt socker från blodet kan nytt ATP bildas. Kroppen kan också använda proteiner och fett till energi. De faktorer som påverkas genom träning är halten av hemoglobin, halten av 2,3DPG, kapilläriseringen av muskulaturen och hjärtats pumpförmåga.
• Flås som man kallar det i dagligt tal syftar till att andningsfrekvensen ökar vid ansträngning för att omgående kompensera ökat syrebehov. Hjärtat börjar dunka d.v.s. ökar sin slagfrekvens för att pumpa mer blod och på så sätt öka syremängden. Då man tränat ett tag så behöver inte längre slagfrekvensen vara så hög och andningsfrekvensen inte så snabb.
  Det beror på att hjärtmuskelns storlek ökar, hjärtkamrarnas storlek ökar och hjärtat slår mer synkroniserat.
• Benstommen, bindväv och brosk förstärks, dvs musklernas fästpunkter. Det innebär att man kan belasta sina muskler ännu mer och bli starkare.
• Blodfettsvärdena förbättras. De som är vältränade har högre nivåer av det goda HDL-kolesterolet och lägre nivåer av triglycerider och det farliga LDL-kolesterolet.
  Träning inverkar direkt på kolesterolhalten och den goda effekten stannar kvar ca ett dygn. Det räcker i princip med ett enstaka träningspass för att effekt ska uppnås. LDL-kolesterolet har stor betydelse vid plackbildning i blodkärlen vilket leder till ökad risk för både hjärt- och hjärninfarkt samt övriga hjärtsjukdomar, till exempel Angina Pectoris.
• Kärlen vidgas vid träning vilket underlättar blodflödet till hjärta, lungor, hud och skelettmuskler. Tränade kärl frisätter ämnen som minskar risken för blodpropp.
  Har man fått proppar/plackbildning så förbättras mekanismen för upplösning av dessa.
  Den s.k. fibrinolysen.
• Blodsockret sjunker och blir stabilare. Det leder till att muskelcellerna blir bättre på att ta upp sockret i blodet och insulinkänsligheten förbättras. Detta sker direkt när man tränar.
• Blodtrycket normaliseras. Det ökade blodflödet stimulerar nybildningen av blodkärl. Trycket kan sjunka med 5 – 20 mmHg under det normala vilotrycket. Högt blodtryck/hypertoni kan ge allvarliga skador/sjukdomar i både hjärta, hjärna och i sinom tid t.e.x. diabetes m.m.
• Blodvolymen ”hur mycket blod du har i kroppen” kan öka med upp till en liter med intensiv träning. Detta skapar mycket större möjligheter till syresättning av hela kroppen. Ett av hudens verksamhetsområde, temperaturhållningen, förbättras genom större förmåga till svettning också vilket gör att t.e.x. hjärtat ansträngs mindre.
• Energiförbrukningen ökar. Vid för hög vikt reduceras det farliga bukfettet. Det ger mindre risk för påverkan av LDL-kolesterolet som på sikt skapar ateroskleros-hjärt-hjärnproblem.
• Efter 4-6 veckor kan en 30-40 procentig ökning av förbränning av fett och kolhydrater ses. Mycket vältränade människor har 3-4 gånger högre värden än otränade har.
• Hjärnan påverkas. Minne, inlärnings- och koncentrationsförmåga stärks. Aktiviteten i dessa områden i hjärnan ökar vid bättre kondition. Även frisättningen av signalsubstanser typ dopamin, serotonin och glutamat i olika delar av hjärnan ökar. Då mår vi bra och när vi mår bra ökar lusten att träna för att må bättre. Vilket minskar risken att dö i hjärt- och kärlsjukdomar. Vår kognitiva förmåga vad gäller till exempel planering och kordination av uppgifter förbättras. Vi blir bättre på att planera in kontinuerlig träning.
• Vi sover bättre vilket gör att reparationsprocessen av HELA kroppen förbättras ända ner på cellnivå. När vi sover minskar oro och ångest vilket gör att vi får mindre sympatikuspåslag och bättre förutsättningar för hjärtat. Huden blir vackrare när vi sover mer. Hjärtat pumpar mer effektivt. Det hypertroferar d.v.s. blir större och starkare. Då utvecklas fler blodkärl vilket gör att hjärtat inte behöver anstränga sig så hårt. Slagvolymen ökar, vilopulsen sänks, pulsen behöver inte ökas så mycket vid ansträngning. Kranskärlens förmåga att slappna av och släppa igenom blod till hjärtat förbättras. Bland annat genom en ökad bildning av kväveoxid.
• Koordinationen förbättras vilket gör att man inte ramlar och skadar sig så mycket. Mindre plåster på huden 🙂
• Musklerna tar upp och använder fettsyror och glukos bättre vilket stabiliserar blodsockerkontrollen. Kapillärerna ökar i antal vilket förbättrar blodflödet och förlänger genomblödningstiden i muskeln och det underlättar utbytet syre/koldioxid.
• Stresshormoner typ adrenalin minskar i blodet. Detta avlastar hjärtat.

 

 Metod

För denna laboration behövdes en back/trappsteg/bänk eller dylikt (vi kallar det back hädanefter för enkelhets skull), ungefär 30 cm hög och ett tidtagarur.

Laborationen inleddes med att försökspersonen (FP) mätte sin puls i vila.

Försökspersonen började sedan kliva upp och ner på backen i en takt av ca 100 steg/minut, d.v.s. att man kliver upp 50 gånger och kliver ner 50 gånger varje minut. När man kliver upp står försökspersonen med båda benen helt sträckta och likadant när man klivit ned.

Vi mätte pulsen på FP varannan minut. Genom att räkna pulsen i 15 sekunder och sedan multiplicera med fyra får vi en god mätning.

Under tiden observerar vi vad som händer med andningens djup och takt samt andra eventuella kroppsliga symptom på ansträngning.

Vi forstätter upprepa detta tills FP uppnår en stadig nivå på pulsen tre mätningar i följd, d.v.s. då pulsen inte stiger längre.

Resultat:

Nedan står resultaten för de 5 försökspersonerna som har observerats i denna laboration.

I kolumnen vila framgår vilopulsen hos respektive FP, d.v.s. den puls personen i fråga har innan den fysiska ansträngningen börjar. I kolumn 1 anges pulsen vid nästa mätning, efter ca två minuters fysisk ansträngning o.s.v. I kolumn 2 anges försökspersonernas observationer.

Puls:	Vila (0)	1	2	3	4	5	6	7	8	9
FP 1 (Semra)	63	67	74	82	93	100	133	151	155	159
FP 2 (Susann)	61	93	101	103	96	114	122	124	122	124
FP 3 (Rebecka)	84	116	144	136	144	180	144	180	180	180
FP 4 (Aron)	56	60	87	87	102	111	123	120	123	124
FP 5 (Donika)	65	104	136	152	156	140	160	140	132	140

 

	Andra observationer (andningens djup och frekvens, svettningar, ansiktsfärg m.m.) samt ev. någon kommentar om FP’s livsstil
FP 1 (Semra)	Andningen ökade, hör och känner att pulsen slår kraftigare, känner sig varm i kroppen och får färg i ansiktet, trötthet i benen, tung andning, torr i munnen och svettig. FP lever en någorlunda sund livsstil och motionerar 1-2ggr i veckan, men kan inte påstå att jag har bra kondition för det. Ingen tobakskonsumtion. Är för övrigt frisk, ingen förkylning varken innan laborationsveckan eller under mätningstillfället. FP fick en lite kortare men bra sömn natten innan laborationen.
FP 2 (Susann)	Ökad andning, svettig, känner pulsslagen, trött i benen och känner sig varm. FP lever en sund livsstil och motionerar 6 ggr i veckan. Yogar varje dag och går minst 1 timme 5 gånger i veckan. Röker inte och 1-2 glas vin i veckan. Har haft ont i halsen i veckan men inte nu. Sovit bra. Ätit bra. Mår bra förövrigt.
FP 3 (Rebecka)	Andningen ökade väldigt mycket, benen blev trötta, torr i halsen, väldigt svettig. Det kändes som att kroppen vänjde sig vid påfrestningen efter ett par mätningar. FP lever varken en sund eller osund livsstil, äter normal kost men motionerar dock inget alls. Skulle inte vilja påstå att FP har en bra kondition. FP hade sovit väl och var inte förkyld eller liknande.
FP 4 (Aron)	Trötthet i benen, andningen blev kraftigare ju längre testet pågick, ansiktet fick färg och FP började att svettas mer och mer. FP lever en sund livsstil och motionerar några gånger i veckan, brukar ingen tobak, känner sig frisk i kroppen (ingen förkylning eller dyl.). FP fick en ok, men inte optimal, sömn natten innan laborationen.
FP 5 (Donika)	Andningen och pulsen ökar, känner sig varm i kroppen, svettig, torr i halsen, trött i benen, mot slutet av testet känns benen mycket tunga och FP är väldigt svettig. FP tränar cirka 3 ggr/vecka, har sådär bra kondition. Har ej varit sjuk/förkyld sista veckan innan mätningen och ej heller under själva mätningen. Konsumerar ej tobak. Natten innan mätningen sov FP ej så bra då FP gick upp vid 03.00 för att jobba natt i 2 timmar.

 

 

 

Likheter:
Relativt sund livstil hos alla.
Ingen tobakskonsumtion.
Relativt ok sömn.
4 av 5 försökspersoner var friska.

Skillnader:
1 FP hade haft ont i halsen under veckan.
Vikt och längd.
Ålder.
Kön.
Skillnad vad gäller när på dygnen mätningen gjordes förmiddag/eftermiddag.
Eventuellt om FP ätit mat innan mätningstillfället.
Eventuellt om FP var stressad och aktiv innan mätningen.
Eventuellt om någon FP drack vatten under testets gång.
Hur mycket/lite de olika FP  motionerar.

Som utgångspunkt från vilopulsen kan man konstatera att samtliga FPs puls ökade till cirka det dubbla värdet vid den sista mätningen. Pulsen accelererar tills den når en platåfas.

Första observationen från samtliga FP är ökad andning och att kroppen blir varm. Sedan börjar man känna (mjölksyran) i benen. Svetten kommer fram och ökar på kraftigt samt att andningen blir tyngre.

Den största skillnaden bland FP var att Rebeckas FP inte motionerar och hennes puls var högre än övriga FP i både vila och max, alltså styrker testet att motion leder till lägre puls.