Att se sidor hos sina medmänniskor som man helst skulle ha velat

slippa se

gör ont 😦

Ont, ont och återigen ont.

Jag hade ingen chans att blunda. Inte helt oförberedd men med hoppet kvar att jag skulle slippa få se. Men jag slapp inte.

Min grundtonus är att vara glad….

och när det ibland är tungt så är jag innerligt lycklig över mina livbojar.

Du som bastar med mig och står ut med att alltid lyssna till alla mina tankar.

Du som föder mig med sms i vardagen.

Du som svarar i telefon när jag ringer och behöver prata.

Du som tar med dig hemmagjord blåbärspaj och gräddglass och kommer över för att prata en stund.

Du som alltid har en stund över för promenad och som alltid delar dina tankar med mig. Och är lika glad som jag över att vi bor i Vaxholm när det är tungt inuti huvudet.

Du som kommer förbi när jag tejpar vattenlinje och har ett innerligt djupt och fint samtal om livets väsentligheter.

Du min livboj.

Hoppas att jag någongång ibland kan få dig att känna att du har en livboj i mig.

Panna