Att kunna vara naken och ärlig med en annan människa.

Så att rädslan att göra bort sig, säga fel saker, ha fel kläder, inte finns.

Naken i själen så det syns på utsidan.

Vidöppen!

Kunna låta tanken komma ut genom munnen utan sensur och modulering.

Känna att det ovillkorliga är ovillkorligt.

Förutsättningslöst utan kläder, smink och masker.

Vila i utrymmet där tanken och handlingen inte behöver analyseras och godkännas.

I förvissning om att inte dömmas eller bli bedömd.

När orden kommer som om de vore vägda på omtankens guldvåg

utan att ha passerat tullen, synats och sorterats.

Hur fantastiskt är det inte att i livet få möta detta.

Med stora förundrade ögon och förvåning…

Över hur fint det kan vara att få vara vidöppen, naken och sårbar.

Och fullständigt trygg!

Panna