typ sådana som kommer ur det i min värld gamla eviga svåra som jag fortfarande och för hela livet kommer att få träna på.

Sätta rimliga, hållbara och sunda gränser för saker och ting.

Välja sina krig helt enkelt. Eller veta var på slagfältet man ska vända om och gå hem.

Vad ska man lägga sig i?

Vad har man med att göra?

Hur mycket ska man bry sig?

Hur ofta ska man bry sig?

När ska man stryka streck över saker och ting?

Ja, förmodligen är detta som att blåsa såpbubblor. Det kommer nya behov av beslut/bubblor/ hela tiden.

Men det som är så fantastiskt just med såpbubblor är att om man väntar lite så försvinner de av sig själva.

De liksom bara upplöser sig.

Ibland kan beslut som man trodde var viktiga att ta  kanske bara  försvinna och inte behöva tas om man blåser lite och väntar en stund.

Saker och ting, beslut och sånt, kanske bara löser upp sig som såpbubblor efter ett tag?

Och de som är kvar kanske är de där krigen man ska välja?

…………

Men vid närmare eftertanke och lite lek med såpbubblor så är det inte så vidare värst många krig som är värda besväret.

………..

Ibland kanske man till och med helt enkelt kan överlåta åt andra att kriga…

Bara sitta och titta på. Le lite och inse att man inte alltid behöver bry sig om allt som sker runt omkring en.

Mysa runt lite och bara kolla läget så att säga.

🙂