Kära du…detta är förmodligen ett partsinlägg…

… tack för kycklingen igår.

Sitter och äter den med potatissallad. Lite förvånande val av mat för att vara av mig. Men det är jättegott.

Jag vet inte vad som är svårast för dig just nu.

Äkta kärlek som riskerar att förlora sin närhet till den kroppsliga fysiska människan.

Närheten, hud mot hud, kramarna, ömheten i blicken du mötte…

Den drömmen du hade om livet ni skulle dela, huset ni skulle bo i, ålderdomen som skulle delas.

De gemensamma vännerna, barnen som är.

Tankarna som delats, samtalen, trösten som getts, drömmarna som funnits, åtrån, samhörigheten, handen som sträckts ut där i mörkret när du varit rädd, styrkan du känt,  allt det fina som du minns att ni gjort tillsammans.

………

Rädslan att inte ha någon där på natten.

Tomheten, ensamheten, litenheten, ingen som finns där när man vill ringa det där bekräftande samtalet.

Minnena som saknar spegeln att lysa i. Del av livet som inte längre kan bekräftas och stämmas av.

-”Kommer du ihåg…..?”

Ingen att dela minnena av livets  dråpligheter med.

………

Drömmen om ett framtida liv?

Längtan efter stablilitet, trygghet och lugn?

Sociala stunder med kära vänner som delats?

Födelsedagspresenten?

Partnern som kan ge dig erkännandet?

Någon som kan ge dig känslan av att vara behövd?

Glädjen över att ha någon att planera med?

Att ha något att se fram emot?

Att veta sin plats i livet?

Basen du utgått ifrån?

………

Om kärleken finns, måste den då vara tvåväga? Kan man älska utan att älskas tillbaka? Vad är då kärlek?

Vad är det kampen egentligen gäller?

….

Att bena ut det här var allt annat än självklart för mig i mina separationer.

Kanske är det det i din. Självklart alltså. Då kanske vägen inte behöver gå ut utan in. Tillbaka.

Kan du gå tillbaka?

Vad är det du får då?

Är det det du vill ha?

………

Vad kommer då att krävas? Av dig, av honom/henne, ja utav livet?

………

Är det så enkelt att det är en yttre faktor som förstört mellan er?

Var det verkligen himla bra innan det yttre, det andra, omständigheten,  kom in i bilden?

Om det var så, vad är kärleken förnågonting?

Kan livets yttre faktorer verkligen förstöra det ni haft om ni vill ha det kvar?

Om ni egentligen, innerst inne, vill ha er kvar, kan då inte det liv som finns utanför bara få existera?

Livet är ju i alla fall fyllt av saker man inte kan påverka, sia om eller göra något åt.

Kan inte, om det nu är kärlek, kärleken få existera som ett eget fenomen. Utan krav på ägande av tid och rum.

Bara givmilt, säkert och tryggt?

Eller känns det som om kärleken ska villkoras? Måste den delas till varje pris?

Måste ALLT delas i en kärleksrelation? Vill man det? Och inte, VAD vill man då dela?

……..

Jag vet hur jag i min egen omognad, i mina egna rädslor, i mina egna tillkortakommanden, reagerade vid mina separationer. Som blivit två med åren. Då pratar jag bara om de seriösa separationerna. Om nu separationer kan vara seriösa förstås 🙂

Mycket olika.

………

Det är så förbannat svårt att separera från en människa man  haft sitt hopp om framtiden tillsammans med.

Så man (läs jag) överväger att inte utsätta sig för en tredje separation.

……..

Så inser man (läs jag) att livet ju faktiskt är till för att levas. Den tid vi har här.

Så kör in i väggen en tredje gång bara!. Med bravur. Med stolthet. Va fan! Man dör inte av brustna hjärtan.

——-

Antingen lever man med den man har. Står ut med svårigheterna. Det blir garanterat inte bättre om man byter partner. Det blir bara annorlunda svårigheter. Eländet får så att säga bara andra kläder. Det kan vara allt från sjukdomar till kronofogdar.

Jag vet!

Eller också inbillar man sig att nästa förhållande ska  vara fyllt av rosenröttt skimmer hela dagarna. Då kommer man garanterat att bli besviken.

Eller så tar man råden på allvar som säger att ett förhållande blir just vad du gör det till. Om du inte ställer så orimliga krav på den du lever med och ställer högre krav på dig själv så är chansen att du inte blir så besviken större.

………

Man dör inte av sargade och sårade känslor.

Men man dör om man inte tillåter sig att känna.

Om man är så himla rädd för att tillåta sig att öppna upp för att känna förbehållslöst kommer man sakta men säkert att tyna bort.

Om man känner så lever man. Vad ska jag med ett känslolöst hjärta till? Vare sig hos mig själv eller någon annan?

Så kämpa för det du känner. Men försök att reda ut vad det faktiskt är du känner.

Det är det du inte kämpade för men  ville ha som du kommer att vara ledsen för i framtiden.

Detta är en besk sanning som kanske inte går upp för en förrän det är försent!

Inte det du förlorade trots att du kämpade för. Det kan du känna sorg för men ditt hjärta överlever.

Det är mycket lättare att känna så mycket att du känner att det är värt att kämpa för än att inte känna och därför inte kämpa.

Du är rik. Den som inget känner är fattig.

Den som inget känner måste ta en funderare på varför och hur man vågar bli sårbar igen.

……..

Du pratade om att utvecklas.

Tro mig men det är så att om man överlever smärtan så blir man oerhört mycket starkare sedan.

Jag talar med egen erfarenhet.

Så jag säger idag, (det sade jag inte igår) våga utmana rädslan.

…….

Så i mitt liv säger jag nu;

Välkommen att komma in i min värld, innanför min hud,  jag är sårbar och gör du  mig illa sparkar jag ………av dig.

Alltid lär vi oss något eller hur!

2 svar till “Kära du…detta är förmodligen ett partsinlägg…”

  1. Timur Hamilton skriver:

    Tack för dina kloka ord! Det är det jag var ute efter igår. Jag uppskattar dig! Även om du har svårt nu att sitta i närheten till mig. Tack för att du finns! Skulle vilja ha dig i min umgängekrets.

  2. Susann skriver:

    Det blir förvirrande om du svarar under fel namn. Nästa gång kom ihåg att använda antingen fingerat namn eller ditt eget.
    Tack för dina fina ord!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Blogga med WordPress.com.
%d bloggare gillar detta: