alldeles som en bal på slottet.

Ett gäng kvinnor, tjejer, flickor, tanter, ruggugglor, pinglor, kärringar, fantastiska varelser. Kalla oss vad du vill och vi är förmodligen det. Med råge, stolt blick och kraftfullhet.

Ett gäng i varierande åldrar med mycket spännande i bagaget. Med olika levnadsöden. Med olika historier. Alla väl värda att lyssna till. Alla med sitt sätt att tackla livet och dess ständigt återkommande oförutsedda händelser.

Kvinnor i ständig utveckling. Kvinnor som tampats och slagits för sin lycka och sitt öde.  Kvinnor som växt och formats. Kvinnor som formar.
Några kände varandra sedan tidigare. Andra inte. Bakgrunden var höjd i dunkel tills långt in på småtimmarna.

För att göra livet enkelt för oss så blev det knytis. Och min Gud, så lyckat det blev.

Jag startade dagen med att säga att jag förutsätter att ni känner er hemma i mina skåp och lådor. Allt annat blir bara jobbigt för mig! Sedan hackades, skars, mosades, kokades och filades det till en fantastisk lunch. Ingen tog befälet.

Det var rörigt överallt. Alla gjorde saker. Ingen gav order. Jag gick från köket ut i trädgården och tillbaka igen. Och njöt av röran. Det bara fungerade. Alla tog ansvar och lunchen blev formidabel.

Riktigt trevligt, skojigt och rörande lättsamt. Inga hämningar. Nästan ingen alkohol. Vackert färgad hemgjord svartvinbärsnubbe. Silltårta. Sill på tvären och på längden. Massa tillbehör. Och sol.

Sedan fixades köket till och diskmaskinen kom igång. Återigen utan att någon bestämde. Alla bara bidrog och saker och ting bara hände.

Sedan vandrade vi ner till bryggan och Grisslan. Allihopa!

Så blev det en alldeles strålande tur till Vaxholm, gästhamnen, och glasseriet. Vi var så trevliga att vi blev bjudna på hamnavgiften. Vi gjorde en lysande entre rakt in i Midsommarens och skärgårdens Mecka, mitt vackra Vaxholm. Gud så jag älskar Vaxholm.

På tillbakavägen gjordes ett ärevarv vid Kastellet. Släng er i väggen karlar. Här kommer vi.

(två hade flytvästar!)

Precis lagom till kvällningen landade vi återigen i trädgården. Grillen bars ut. Tre tjejer hjälptes åt att ta reda på hur den fungerade och hur man får igång den. Hink med vatten tillkallades. Man vet ju aldrig. Eller hur…

Tändvätska. Farligt nära mitt lilla nybyggda hus. Men så rådiga vi var.

Det grillades fläskkött, älgkött och fisk. Alla hade ju olika smaker. Därtill rotfruktsgratäng utan morötter.

Morötter glömda. Statoil kontaktades. Det enda öppna. Och vän av ordning undrar varför alla äter morötter just på Midsommar. Och varför??? De var slutsålda. Har folk inte annat att äta på Midsommar än morötter 🙂

Rabarberpaj, vaniljkräm och massor av prat fram till småtimmarna. Sååååå trevligt.

En gemensam nämnare och ett genomgående samtal var, ja du vet..
Män på tvären, höjden, bredden och utifrån och in.
Hackade, malda och slitna i småbitar. Dissikerade så att säga.

Alla var nog överens om att vi klarade oss utmärkt utan. Vi behövde bara en hel kväll på oss att resonera runt just att vi klarade oss utan. Sedan kom vi överens om att karlar inte inbegrep begreppet söner.

För söner är ju något helt annat. Eller hur!!!

Några blev kvar över natten.

Jag plockade sju sorters blommor och drömde om min drömprins.