Orden har alltid funnits i mitt liv. Språket också. Jag har alltid haft lätt för att uttrycka mig i tal och skrift.

Men orden kom till mig när jag behövde dem. Jag läser just nu en bok som heter ”hjärnsläpp och psykbryt”. Titeln är väldigt pretantiös. Men det handlar inte om ”riktig” psykisk sjukdom utan om vad som händer i hjärnan när man utsätter den för extrem och långvarig stress. Boken är skriven av Maggie Miller, dubbeldoktor i kemi och medicin med endokrin fysiologi som huvudinriktning  (fysiologi = läran om livets naturliga tillstånd).

 Hon skriver om Monica Gran vars hjärna ”släppte”. 

Vad som hände i Monicas hjärna när

hon fått nog. 

När belastningsskadorna nått hjärnan och själen.

Sammanbrott på grund av överansträngning har inträffat i alla tider.  Svenska språket har flera uttryck som beskriver hur en till synes liten anledning får dramatiska konsekvenser.

Droppen som får bägaren att rinna över.

På engelska säger man

The straw that breaks the camel´s back.

Samtliga uttryck syftar till att det finns en brytpunkt i alla däggdjurs prestationskurva vid vilket djuret obönhörligen stupar. Det gäller även människan. Men de gamla talesätten avser kroppslig utmattning.Vi accepterar sammanbrott när det gäller fysisk utslitning men vi har fortfarande svårt att förstå att även mentalt arbete och emotionella påfrestningar kan bli övermäktiga. Många blir utbrända på jobbet. Många klarar av allt på jobbet men när även privatlivet packar ihop blir det för mycket.

Gud vad jag förstår vad jag gått igenom när jag läser all litteratur nu när jag pluggar.

Vad spännande det är att läsa om hur allt hänger ihop och till råga på allt få alla pusselbitar att falla på plats vad gäller en själv.

Inser också att jag förmodligen är en rätt stryktålig person. Eller dum helt enkelt.

Jag pallar rätt mycket och rätt länge. I många år.

Men innan den totala kollapsen kom i mitt liv hann jag backa.

Jag  kom dit hän när  droppen rann över kanten på bägaren.

I mellanrummet mellan ”när droppen rann över kanten” och ”den totala kollapsen” kom någon konstig styrka att förändra. 

Ren och skär självbevarelsedrift kallas det.

Utan att ha kontakt med hjärnan så reagerade hela min kropp instinktivt och ilskan välde fram och ut och med en extrem kraft och styrka bara flödade ut ur kropp och mun.

Den korta stund det tog innan ”anfallet” var över förändrade hela mitt liv.

Nu tränar jag på att lyssna hela tiden. På bäcken som förföriskt, friskt och harmoniskt porlar fram i gläntorna i skogen. På det tunna strilandet när det fina sommarregnet faller ner från himlen.

Aldrig mer ska jag låta mig baxas mot branten.

Alltid ska jag lyssna på vad min kropp och själ behöver.

Det är mitt ansvar och ingen annans.

Gud vad det är roligt att lära sig mer saker. Hela tiden.

Orden och språken knackade på min dörr på riktigt när jag behövde dem.

Genom Carl Bildt sökte de sin väg till mitt medvetande.
Det är otroligt helande att låta orden flöda fritt från hjärnan ner till fingrarna och formligen välla över tangentbordet.

Sat Nam