… Först så lämnade jag in min sista (förlåt senaste…Hihi)  tenta i helgen.

Och så kommer detta och bräcker med råge.

Båda barnen ringer samma dag och har såååå roliga saker att berätta. Var och en på varsitt håll fick idag något som de ringde sin mor för att berätta. Och jag vet inte vad jag är gladast för. Det som de berättade. Vilket i båda fallen är himlastormande roligt.

Eller det faktum att de båda, från var sin ände av stan, ringde  och berättade det för mig. Samma dag.

Av allt  jag gjort i denna värld så är dessa två det bästa. Det känns som om båda två har en riktigt bra grund att stå på och att den grunden räcker länge den dagen det blåser. För blåsa lär det göra. Jag vet.

Det kommer att gunga i livet. Då gäller det att ha på fötterna så mycket man någonsin kan.

Och om det finns några människor i denna värld som jag kan ge allt jag äger och har till så är det mina barn. Då menar jag allt.

Tänk att kunna känna så för sina barn. Det är inte alla som gör det. Det finns många människor som tycker att ungarna kan och får lov att klara sig själva. Och visst, det kan de säkert. Men det är ju inte det jag menar. Det jag menar är att jag har glädjen att med glädje känna att allt jag har skulle jag med glädje ge mina barn om och när de behöver det.

Har nog lärt mig känna så av mina föräldrar………

Tack alla som bidragit i barnens uppväxt!