Varje ny bekantskap, varje ny händelse har något som kan föra en framåt.

Antingen i glädje, lycka, sorg, ilska eller bedrövelse. Kanske i begreppet ödmjukhet över att man inte är sjuk på ett eller annat sätt. Kanske under rubriken ”var inte så kaxig, Susann”…

Kanske rätt och slätt en insikt om hur man tillagar hjortstek???

Eller kanske hur man spänner sina strängar???
Vad jag har att lära just nu är jag inte så säker på att jag vet.

Och förmodligen är det så att insikten om vad man lärt sig kommer först efteråt.

Fast det förutsätter ett ”slut” för att ”efteråt” ska komma. Eller ???

I så fall kanske det kan vara bra att vara oblidbar…

🙂

Men jag anar vad jag kan lära mig av detta.

Och jag välkomnar den kunskapen. Om den nu infinner sig förstås.

Det vet jag ju inte förrän efteråt…
Men jag vet en sak.

Man får inte det man vill ha… man får det man behöver här i livet.

Så jag tror det kan bli väldigt kul….