Minns Arto Paasilinnas böcker. Den första av honom jag läste var ”Världens bästa by”.

Minns också Frans G Bengtssons ”Röde Orm”.

Minns också filmen om Forrest Gump.

Alla gav mig samma känsla. Kärlek, värme och en omätlig mängd skratt, fniss och gott humör. Man blev helt enkelt väldigt glad när man läste.

Så duktigt författarna lotsar en genom mord, dråp och andra hemskheter på ett sätt som föder en längtan att krama om och nästan handfast älska huvudpersonerna. Jag läste saktare och saktare. Viss om att detta snart var slut.

Ville inte!

Ville inte att det skulle ta slut.

Bokstav för bokstav njöt jag.

………..

Och nu har jag hittat en till. En bok som blandar alla dessa tre till en enastående underbar resa som slutar med att en längtan föds om att kidnappa författaren och tvinga honom att skriva mer…

Läs HUNDRAÅRINGEN av Jonas Jonasson.

Författaren som i sig själv är en intressant själ och föder ett intresse.

Jag älskar Allan Karlsson. En fantastiskt sorglös 100-åring som njuter av livet och drar från sin hundrade födelsedag ut i välden. Inte bara drar… rymmer från pompa och ståt och födelsedagskalas, genom fönstret.

Du måste läsa boken och jag har inte slutat än så jag har slutet kvar. Vill inte att det ska ta slut så jag suger på varje ord och läser meningar om igen. Meningar så fyndiga och fulla av vändningar som absolut inte går att förutse.

Jag vill vara i den mannens hjärna. Bara kliva in och sitta och njuta.

Vill vara i Jonas Jonassons hjärna också, snälla Jonas, skriv mera!