Titta vilken ståtlig syn. Sedan en tid i privat ägo. Såld av Vaxholmsbolaget som köpt in nya båtar. Som inte klarar vintern. Så därför tjänstgör ”den gamla” igen. För hon har gått sedan 1965 och fortsätter att gå….
Just när jag åkte i förmiddags så forsade hon fram genom isen. Ja, forsade var väl en sanning med modifikation. Men rörde sig fram med gracil ståtlighet då. Oh, så vacker hon är.
130 soldater på Swedbank Försäkring är på turne för att skapa förutsättningar för att bli bäst. Och jag måste säga att jag tycker det är riktigt kul att gå till jobbet.
Det var inte för att söka mig ett ANNAT jobb som jag frågade om jag fick sitta med styrman ett tag på väg ut till Sandhamn där vi skulle landa för helgens begivenheter. Det var helt enkelt bara för att få vara i styrhytten på detta underverk till båt. Har alltid önskat att få vara just där. När man bor i Vaxholm har man sett en och annan Vaxholmsbåt. Och en del är finare än andra.
Och de fina har jag alltid haft en önskan att få följa med på där uppe där det är på riktigt. Där man kör båten så att säga.
Och jag fick! Jag stod bredvid den helt underbart trevlige styrmannen när han gick in mot Sandhamn och lade till vid bryggan. Men dessförinnan hade jag språkat med en av de nya ägarna. En kvinna som hade sin dotter och sitt nyfödda barnbarn i styrhytten. Varvande med amning och servering av kaffe och mackor till mina medpassagerare. Högst uppe där man styr var det en styrman, en kapten, en mormor, en mamma och ett ammandes litet nyfött knyte. Spännande. Och ibland när Swedbankgästerna skulle ha service så var det bara styrman och bebisen där. Sittandes i en bebisstol. Bebisen alltså, inte styrmannen. Och däruppe stod jag och då kom vi in på att det ibland behövdes sjödugligt folk som kunde hoppa in och jobba lite på helger någon gång då och då. Och jag högg direkt. Så vi bytte telefonnummer. Jag berättade att jag var himla duktig på att städa toaletter, fixa mackor, lägga till, kasta trossar, ja i princip det mesta. Och det jag inte kunde, kunde jag minsann lära mig.
Så nu har jag alltså sökt jobb på sjön. Men bara för den stora glädjens skull.
Himmel så kul det skulle vara.
Styrmannen sade att det nog inte skulle vara helt omöjligt att få sitta vid pinnen några minuter när båten var på behörigt avstånd från landkänning.
När han sade det så svimmande jag nästan. Tänk vilken känsla…..
Inte för att man vet vad som blir av detta men kanske nå´n gång så blir det något. Vem vet..
Kul var det i alla fall däruppe. Bland isflaken en dag i februari.
Susanns kåserier om livet 
Mitt gamla kneg! På den bryggan har jag varit utkik mååånnga timmar. För att inte nämna alla bira som dräpts ner vid personalbordet. Var ombord på Skarpö ett antal år på åttitalet som matros, toalettstädning vareviga kväll :-(, han med av vara en stund i maskin oxå. Det du! Jag har sågat/huggit loss henne ur isens grepp efter nattvilan och slitit med hundratals ton av strömmingslådor och mjölkflaskor på fördäck. Alla matvororna till butikerna, alla människor som skulle någonstans. Till och med varit med om en grundstötning en vinternatt så att hela midivitten lutade en 15-20 grader åt styrbord, vi fick lyftas loss av stockholms hamns kran Lodbrok. Ahh, minnen…