Ja, så är det faktiskt.

Jag blev jätteglad.

Har sedan ett par veckor haft blixten rakt i ögonen i obevekligt minne. Den var så att säga glasklar. Inga konstigheter. Jag kom körandes på Vaxholmsvägen mitt i natten. Helt solokvist och totalt ensam….Och tvärmörkt. Inga väglysen. Bara jag och natten. Svart som sammet så att säga. Var på väg hem till sängen och satt och mös i godan ro.

Plötsligt slog blixten ner i bilen. Mitt arma sinne noterade fartkameran. Alldeles förom tvärs. I bidevindläge om man så får säga. Min första sväng med ögonen efter detta glasklara ögonblick gick givetvis till hastighetsmätaren. Den visade någonstans mellan 80 och 90  kilometer i timmen.

Jag visste ju att jag inte kört för fort. Det var ju 80 kilometer här och jag hade kört ungefär det…..

Fan!

Och jag som var säker. Hade (tveksamt om vännen finns kvar just nu) en vän förra veckan som sade att

-”de e lungt på nätterna”!

Kamerorna är inte påslagna då….

Shit.

Ska diskutera saken med vederbörande.

Så kände jag att mitt sinne inte får förmörkas av detta tills det är bevisat och klart och kommit på posten. Så, jag förträngde helt enkelt denna lilla incident.

Tills jag länsade postlådan häromdagen. Och hittade ett brev från POLISEN.

Kallsvettig. Hela min kropp sjönk ihop. Jag har blivit av med mitt körkort. Nej, detta fick inte vara sant. Jag tog kuvertet i min hand och klev in i bilen och började köra.

Bilen och jag for hela vägen bort till Engarn. Ångest. Hela vägen så att säga.

Men nästan framme, närmare bestämt cirka 100 meter från parkeringsplatsen, tvärstannade jag. Det gick inte att köra en meter till. Jag måste få dommen nu och sedan försöka bearbeta och hitta på konstruktiva lösningar.

Formligen slet upp kuvertet, gjorde jag. Möttes av ett fruktansvärt foto av mig själv i två exemplar. Eller rättare sagt två foton, det ena värre än det andra. Ett från mitt körkort. Ett annat från mig själv sittandes i bilen den när natten för några veckor sedan. Tomt stirrandes framför mig.

UNDERRÄTTELSE.

Stillsamt svettig undrade jag vart jag skulle skicka in körkortet och hur länge det skulle dröja innan jag skulle få det tillbaka. Det stod plats, tidpunkt, fordon och skyltad hastighet 80 kilometer i timmen. Allt detta visste jag ju redan. Sedan stod det uppmätt hastighet.

87 kilometer i timmen.

Sedan stod det:
”Påföljden för förseelsen är penningböter a 1.500 kr”….

Jag har aldrig i hela mitt liv blivit så glad över att ha blivit av med 1.500 riksdaler.

Glad som en lärka hoppade jag upp och ner i sätet och sjöng på något jag inte kan identifiera just nu.

Därefter skrev jag under på baksidan. Jag erkänner! Inga problem…… Har absolut inget att förneka. Skicka fakturan.

Hej hopp fallerallanla….

Det regnar manna från himlen ida….