tror du att jag är kär.

Och om du menar att jag förmodligen känner djupa, innerliga, väldigt översvämmande och heta känslor så har du rätt.

Om du implicerar att jag ser röd ut om kinderna, att jag är lite lätt överhettad i systemet, att jag ser ut som om jag inte kan annat än att le dumt, så har du så rätt så.

Jag formligen lyfter från underlaget. Snurrar runt i lyckligt här och nu. Upplever att kroppen lever sitt eget liv och jag bara följer med.

Sinnligt, ljuvligt och alldeles enastående fantastiskt.

Faktiskt som att vara kär. Men utan biverkningar.

I dansens värld står tiden stilla. Du som jag följer  är det enda som finns just då.

Jag följer varje rörelse du gör. Jag känner in allt du tänker göra. Jag är fullständigt koncentrerad på att känna in din kropp och ana mig till vad du vill att jag ska ta vägen innan du visat var du önskar ha mig.

Takten, musiken… gjädjen i rörelsen i kroppen och flytet fram över golvet. Två som sammanstrålar i ett och jag som ler lyckligt.

Jag är kär, i dansen, i livet och i dig. Och dig. Och dig……