Fadimes öde sitter kvar inom mig. Liksom många modiga människors öden gjort. Jag kan se hennes ansikte framför mig. Hörde hennes advokat tala i TV i morse. Han sade att hon hade en styrka och en kraft som nästan vibrerade i luften.

-”Hon gick igenom TV-rutan”, sade han. Såg bilder från hennes begravning och kände tårarna komma. De rann över min kesomacka och jag kände en oerhört stor vördnad över alla de människor som vågar stå för det de tror på är gott.

Jag kände också att jag skämdes lite över att jag många gånger när jag sitter och bloggar är rädd för att trycka på  publiceringsknappen. Är rädd för vad du ska tycka om det jag skrivit när jag lämnat ut mig. För det är ett ständigt blottande och utlämnande att skriva om saker och ting som betyder att jag öppnar upp och blir sårbar. Att ge ut av sitt innersta är på samma gång ett sätt att bli oberörbar. Det finns ju inga hemligeter att vakta längre. Men det är också ett sätt att öppna sig för din hårda och dömande blick, ”hur i herrans namn tänker du nu och varför skriver du om det….tror du någon är  intresserad av vad du tycker och tänker?”….

Fadimes liv och historia får mig att inse att hon var inte bara rädd ibland, hon var livrädd. Och det får mig att tänka att mod ju faktiskt förutsätter rädsla. Går det att  vara modig utan att spränga gränser? Om det är lätt det man gör så kan det ju inte vara speciellt modigt att göra just det? Ju räddare man är när man gör det man tror på desto modigare är man ju.

Fadime var livrädd. Och just därför var hon en människa som representerar just stort mod.  Hon inspirerar mig att tänja mina gränser. För föredömen, inspirationskällor och modiga människor behöver vi alla.

Fadimes historia berör.

Jag lever i en värld där jag kan välja att träffa och umgås med män jag valt själv. Där jag kan välja bort män som inte respekterar mig och behandlar mig väl och är rädda om mig som kvinna, människa och vän. Där jag valt bort sådana män och inte kan straffas för det.

Både Fadime Sahindals far och bror var sedan tidigare dömda för att ha misshandlat och hotat Fadime.

Hon hade under hösten 2001 hållit ett tal i Riksdagen under ett seminarium om våld mot kvinnor, där hon berättade om hur hennes familj hade förändrats sedan de flyttat till Sverige, hur hennes manliga släktingar hade börjat vakta henne för att de inte tyckte om hennes ”västerländska” sätt att leva. Fadime Sahindal hade även vid flera tillfällen framträtt i tidningar och  TV-program, där hon berättat om sin utsatta situation.

Trots faderns och broderns dödshot satte sig Fadime  på tåget från Östersund mot Uppsala. Hon hade en stor resväska med sig då hon skulle resa till Kenya i ett halvår och därmed avsluta sin praktik på socionomutbildningen.  Innan hon åkte ville hon säga farväl till sina småsystrar och mor. Fadime kom till sin syster Songüls lägenhet vid fyratiden på eftermiddagen. De såg på TV under eftermiddagen och vid 19.15 kom Fadimes mor till lägenheten. De kramade om varandra, låste dörren och väntade sedan på att yngsta systern skulle komma hem. Efter ett tag ringde det på dörren och de trodde att det var yngsta systern som kom. När Songül tittade genom dörrkikaren såg hon pappan. De vågade inte öppna dörren trots att han ringde på flera gånger och efter en halvtimme blev det tyst i trapphuset. När Fadime senare skulle lämna lägenheten för att åka till sin kamrat för att sova över öppnade hon dörren och mötte då sin pappa. Han riktade en pistol mot henne, tog tag i hennes hår och avlossade två skott. Det ena skottet träffade Fadime i pannan och det andra i käken.

Fadern Rahmi Sahindal greps och erkände under dagen i första förhöret, . Som motiv angav han att Fadime Sahindal hade vanhedrat  sin familj och släkt genom att ha agerat som hon gjort.

Enligt honom var Fadime problemet och nu var problemet borta.

Rahmi Sahindal  dömdes till livstids fängelse och skadestånd till Fadime Sahindals lillasyster för vad domstolen ansåg vara ”en ren avrättning” inför de anhörigas ögon.

Fadime, det är tio år sedan du mördades och vi har fortfarande människor som inte är fria i Sverige. I hela världen.

Vare sig i verkligheten eller i tanken.

Jag är en av många, många som i min tanke hedrar dig idag.