För att hålla de där negativa borta ifrån sig .

Ibland är de bara på tok för nära inpå skinnet på en.  Hummar och kommenterar, gör de. Som om det inte räckte med att maten inte räcker för alla fattiga barn. Måste man verbalt dra ner rullgardinen också…

Jag vet att det periodvis behövs lite eftertanke. Man behöver sortera i sitt liv. Vad var det nu som var viktigt nu igen. Och styra upp saker och ting och ställa dem där de ska vara. Mer sen då. Är det då så himla svårt att fatta vad som betyder något, på riktigt.

Och när man fattat det, hur kan man då spy galla över allt och inget…

Hur kan man överhuvudtaget gå igång på helt oväsentliga saker som ändå inte ens ryms i ens minne om fjorton dagar.

Hur kan man välja att alltid välja att dömma. Istället för att välja att rycka på axlarna och inte bry sitt sinne hela tiden.

Och om man nu vill stå på barrikaderna, välja en sak att slåss för och inte slåss med allt och alla, hela tiden. Vara lite gulligt  snäll och positiv, helt enkelt….

Tack för idag!