Satte mig i soffan med en kopp te innan jag skulle gå ut med tvätten i trädgården. Slog på TV´n för att kolla vädret och hamnade i Tele2´s reklam.

Tror jag. Att det var Tele2, alltså. Minns inte riktigt faktiskt. Men jag minns resten…

Det  jag såg var ett får som stod framför en mickrofon och sjöng i en kyrka. Med djup barytonton (tror jag).  Vackert  som sjutton. Kyrkan var full. En underbart sjungande kör stod och såg upp mot himlen och lät helt betagande.  Han sjöng med sådan inlevelse så att underkäken darrade när han tog i.

Och så  såg det  ut som om det stod en människolevande biskop eller något annat i den graden och sysslade med ett  dop precis som det ska vara i en kyrka.
Märkligt. Blev fascinerad.

Så såg jag  det som höll på att döpas. Där i TV-rutan såg jag ett liiitet, liiiitet vitt lamm där i händerna på prästen.  Det var så grymt sött och gulligt och fint. Och så kom det. Det där ljudet som öppnade dörren i mig. Ett alldeles bedårande litet bräkande. Det var så betagande och känslomässigt och rörande.

Ett stort leende sprack upp i mitt ansikte där jag satt där solokvist i soffan med en kopp te och så kände jag den där välbekanta känslan av varma rullande tårar som rann i sakta strid ner för mina kinder.

Leende och gråtande satt jag i soffan och undrade hur det kunde bli på detta viset.

Är det riktig klokt???