Så lite jag kan göra
Jag har blåklockor på min sommaräng
Det är september och fortfarande bikiniväder
Sitter på verandan och skriver i gungstolen
Min vän ligger på sjukhuset
Känner ljuset och värmen från solen
Hon är trött och har ont i sitt hjärta
Sladdar och dataskärmar känner hennes kropp
Solen rör sig mot väster där jag sitter
Jag tänker att jag ingenting vet
Tittar på min datorskärm och ser solens glitter
Grannens barn leker och stojjar
Vaxholmsbåten går back med tre signaler
Ljuden glider in mitt bröst
Ska hälsa på min vän ikväll
Undrar om jag kan vara till någon tröst
Mina bara ben njuter av solens strålar
Katten spinner vid mina fötter
En läkare ska gå in med kamera och titta
Ett hjärta en känsla en muskel
Ingen vet vad man kommer att hitta
En frid en sorg en saknad en längtan
Du klappar med allt du förmår
Blodet strömmar under min hud
Vårt liv vår kärlek vårt hjärtas boning
Min kropp mitt hjärtas praktfulla skrud
Jag kommer till dig en stund i kväll
Så litet jag kan göra
Såg din tår igår
Höll din hand i min och kände ditt sår
Låt oss vara rädda om den vänskap som är vår
Katten spinner vid mina fötter
Jag nynnar en sång till dig
Jag har blåklockor på min sommaräng
Solen stänker glitter på min hud
Jag kommer en stund och sitter vid din säng
Jag nynnar en sång till dig
Susanns kåserier om livet 
Vad vackert och uttrycksfullt du kan beskriva. Jag blir väldigt berörd. Har läst några av dina texter och wow Susanne. Kram Sonia
Tack snälla Sonia! Dina ord värmer verkligen. Ibland är det som att skriva rakt ut i rymden. Internet ger sällan respons. Så jag tar tacksamt emot din åsikt. Hoppas livet lever väl med dig…Kram!