Att bidra ideellt känns fräschare och fräschare. I tidevarv när kvartalsrapporter står vid dörren och allt räknas i pengar är det härligt att se att så många människor vill och kan göra saker för andra utan att ta betalt. Utan att räkna på vinsterna. Har bidragit själv efter förmåga och det är, vet jag, enligt den buddhistiska traditionen, förknippat med riktig lycka. Att vara altruistisk är det effektivaste sättet att öka sin egen lyckokänsla. Det finns oändligt många studier i hela världen som bevisar och visar på detta. Att vara öppen mot omvärlden och ge av det man kan är inte bara bra för munkar, nunnor och Heliga Birgitta, det är även bra för oss som individer, som människor. Jag tror att snålhet föds ur rädsla. Jag tror att egoism också föds ut rädsla. Och ur stress. Får du inte i hop ditt liv så får du tunnelseende. Och då ser du bara dina egna behov. I varje fall är det så här i västvärlden. I Thailand var folk stressade efter tsunamin. Men de hjälpte varandra ändå. För där är man så illa piskade att var hjälpsamma. Där finns det inget socialförsäkringssystem. Det börjar urholkas här också så det är på tiden vi börjar hjälpa varandra och bry oss om varandra.
Vad är det för fel på att bjussa på sig själv och det man har… Det känns mer främmande att se alla andra som belastningar. Tids nog behöver vi också hjälp och då kanske de andra ”belastningarna” finns där som tack för hjälpen.
Kanske är det så…..
Susanns kåserier om livet 