hur mina barn var när de var små. Skitjobbiga och helt underbara. Fast inte samtidigt. Jobbiga och underbara alltså. Hur förtvivlat trött man ofta var. Hur ofta man inte räckte till för att leva upp till den föräldern man så förtvivlat gärna ville vara. Hur man tänkte och funderade på bästa sättet att möta vardagens alla vanliga och ovanliga situationer.

Och trots att jag har den allra bästa pappan till mina barn så är ändå sorgen stor över att jag berövades hälften av mina barns uppväxt.

Det är priset man får betala för en skilsmässa.

Det var orimligt högt!