Ett fantastiskt fenomen. Ja, känt för hela världen men jag tycker att det är magiskt ändå. Som att kunna omfamna hela himlavalvet i mina händer, liksom.

Tänk om man kunde säga till sina små barnbarn att solen finns i min lampa ute i trädgården på natten. Hon bor där. Liksom hon bor överallt fast på dagen uppe på himlen. På natten flyttar hon, för jag känner att just solen är en hon, in i min vackra tingest och lägger ett magiskt sken i nattens mörka.

I den fornnordiska mytologin är solen faktiskt en hon och jag bor ju här. Ja, kanske inte i forntiden men i Norden så denna från dagen inflyttade gudinna är just då en hon.

Som man ser det rent vetenskapligt så kallas det nog teknikens utveckling men visst är det roligare att gå ut i morgonrocken på natten och andas regnfrisk luft, se vattenspegeln på träutegolvet efter det livgivande regnet och tacka Gudinnan Sol för att hon lyser upp min tillvaro i julinattens ljumhet.

För att hon valt att bo just här, hos mig. För att hon ger mig en känsla av att i just min trädgård så bor det magi.

Då är det gott att leva!