En grupp buddistiska munkar satt och mediterade. Helt plötsligt får en av de yngre munkarna en fantastisk vision för sin inre syn: Himlen, Buddha, gudomliga varelser och den ena platsen vackrare än den andra uppenbarar sig inför honom. Lyckligt berättar han för sin mästare:
– Mästare, mästare! Jag ser enormt vackra saker! Buddha har uppenbarat sig för mig och jag upplever himlen och paradiset.
Vad ska jag göra?
– Fortsätt meditera du, svarade då mästaren lugnt. Det går snart över. Det försvinner.
///
Vi kanske längtar efter mirakel och ibland kan vi uppleva saker bortom det vi ser som det normala.
Njut av dessa korta stunder och känn efter hur det kan vara att bara iaktta och betrakta både dessa stunder och de stunder där livet kanske inte innehåller mirakel utan bara vardag eller till och med lite katastrofer.
Det kanske blir lättare att inte reagera utan att agera då.
Klokhet kanske? Vilket töntigt begrepp? Eller?