Pranayama skulle lite missvisande kunna översättas till andningsövningar, men är snarare metoder för att reglera och vitalisera de energiflöden som finns i kroppen i allmänhet och den praniska kroppen, pranamayakosha, i synnerhet (energikroppen). Enligt yogateorin kan man genom andningen, enligt föreskrivna mönster och strategier, styra och lagra den praniska energin och därigenom upprätta balans mellan kroppens och psykets funktioner. Till de viktigaste övningarna hör Nadi Shodana Pranayama, som syftar till att vitalisera och rena de praniska kanalerna, kallade Nadis och motsvarande den fysiska kroppens ”nerver”, varav de tre viktigaste är ida, pingala och sushumna. Följaktligen är andningen, i enligehet med detta, nära förbunden med våra sinnen, och återspeglar människans psykofysiska tillstånd i allmänhet. Pranayama, i första hand med en djup och långsam andning, har en lugnande inverkan på sinnet och är därför en förberedelse inför meditation. Men en fördjupad praktik sägs i förlängningen kanalisera och magasinera den inneboende kundaliniernergin till den grad att den banar väg mot Samadhi eller Nirvana.

Pranayama anses härvid inom teorin vara av yttersta vikt, och missbruk kan föra utövaren in i mentalsjukdom och psykofysiska rubbningar i största allmänhet.

Tänt att man aldrig får vara ifred för riskerna att bli knäpp. Om man nu inte redan är det förstås.

It´s in the eyes of the beholder….

Trevlig regnhelg!