Insikten bär mig vidare!
Innan kaos – kärlek, och sedan – kärlek. Och nu – kärlek. Må min kärlek växa vidare!
Först kaos, sen katastrof, sen hårt arbete utan eftertanke, sen utmattning nära undergång, sen jordbävning, sen väntan på att bli hittad under bråten, gräva och ropa, höra röster därborta – långt borta, känna hoppets lilla lilla gnista, leta, gräva mer, höra fler röster, grabba tag i något som känns levande, sparka och slå med benen för att komma fram till ljuset, få hjälp att bli uppdragen ur spillrorna av all fallen bråte, inse att det finns ljus därborta, gräva som fan!, upp i ljuset, upp på benen.
Börja bygga upp, sortera alla brädor och all bråte som fallit, vara liten i rörelserna, inte falla ner i alla hål och jordytans stora spricka, känna den totala stillheten efter chocken, känna ingenting i ett tomt glas.
Trött, var börja, plockepinn av allt som jordbävningskatastrofen smulat i småbitar, förödelsen runtomkring, saker överallt, brädor, spikar, prylar, trasiga lampor, gummisnoddar, grytor, allt i en enda röra, sortera, bära bort, kasta, sortera, ge bort, med tomt sinne spara bara det som är helt, de få saker som är hela och kvar och inte trasiga dammiga och smutsiga.
Tid, det tar tid, det tar tid. Städa upp, tvätta bort, sortera, och bygga upp.
Ensam med mitt inre arbete. Med mina vänner som går vid min sida och släpar och bär, lyfter och lagar.
Sorg hanteras bäst i Sorgens egen boning tills Sorg kliver åt sidan och släpper fram ljuset. Sorg får ta tid. Sorg kliver inte åt sidan om Sorg inte får ta sin plats som Sorg förtjänar. Sorg förtjänar att få finnas ensam på platsen bredvid Kärlek.
Sorg förtjänar samma respekt som Kärlek.
Min respekt för du Sorg, med all respekt för du store Sorg, jag är glad att jag gav dig din plats och respekt för din tid. Tack du store Sorg för att du kliver åt sidan och släpper in Ljus.
Tack, Sorg, för att du finns och för att du burit mig genom jordbävningen och för att du funnits vid min sida när jag lagat och lappat och sorterat och slängt, och för att du fått mig att inse att du lever sida vid sida med Kärlek!
Tack för att du kliver åt sidan och ger plats för Ljus igen.
Farväl tills vi ses igen
Sat Nam
Världen är bipolär som Du själv sa en gång.
Kärleken föder sorg och vice versa.
Par hästar som mår bäst bara i varandras sälskap.
…
En ek kan stå stor och ståtligt emot många stormar och orkaner tills det kommer en stormarnas storm och knäcker den.
Ett pilträd är inte stort eller ståtligt.
Varje vindpust lirkar med dess grenar.
Stormarna rufsar till det efter behag.
… men det finns ingen orkan som kan knäcka den.
Kanske den ödmjukhet som pilträdet känner inför all förändring räddar den från undergång.
Det kommer ju alltid en – imorgon.