Utan kärlek ingen sorg.

En stor del av min kropp och mitt liv, Görel, ringde mig.

Så glad och fylld av ömhet blev jag.

Så ledsen och sorgsen blev jag.

Samtidigt. Så lycklig och så olycklig.  I samma andetag.

Samtidigt.

Hon ringde mig i det svåraste av alla ögonblick i lilvet. I detta ögonblick fick jag den stora äran, den stora ynnesten, den stora storheten att få vara den hon ringde till.

Under de minuter som döden inträffade i hennes omedelbara närhet ville hon höra min röst och få tala med mig om detta. Tårar. Hennes tårar.

Och mina tårar inuti min kropp. Ytterligare en epok går i graven.
Minnen kommer fram. Så mycket denna människa har betytt och fortfarande betyder för mig.

Så ledsen jag är för hennes skull. Jag vet ju så väl, hon och jag vet så väl, tillsammans vet vi så djävla väl

hur det känns.

Kram Görel