Dzieki

Hej Agnieszka Hyjek!

Kära Agnes.

Tack för att du hörde av dig. Vi skiljdes inte åt på rätt sätt. Vi avslutade något som inte borde ha avslutats.

Vi fick vad jag kände en väldigt nära vänskap. När man bor så där  tätt  ihop som vi gjorde så länge så finns det inga hemligheter kvar. Båda genomgick ytterst svåra perioder av vårt liv. Båda led och var i obalans med livet.

Men jag minns när vi satt på kaféet nere i Vaxholm med våra fina klänningar och Felix och drack kaffe och åt tårta. När Felix charmade alla runt omkring vårt bord.

Jag minns när du hade gjort picknick åt mig när jag kom hem från jobbet och var trött och vi gick och badade på Kullön.

Det är inte helt lätt att dela hushåll med en annan. Jag känner nu i efterhand att vi klarade det galant.

Jag är inte riktigt säker på att jag minns vad som gick galet mellan oss. Jag vet att jag blev jätteledsen när du först sade att du skulle bo över vintern och sedan kom och sade att du skulle flytta.  Jag tyckte du svek ett löfte. Nu inser jag att det inte var annat än livet som skiljde oss åt. Vi hade och har båda våra svårigheter i livet att brottas med.

Du hade det svårt och jag hade det svårt. Under hela tiden tillsammans fanns vi för varandra. När du strulade fram och tillbaka med din flytt och sedan sent på hösten kom fram till att du skulle flytta hade jag alienerat mig från dig.  Det är lite som när man skyddar sig från att bli lämnad genom att känslomässigt först lämna. Om du förstår vad jag menar.

Jag hade så mycket uppskattat att du bodde här och det vi hade tillsammans.  Men mot slutet så blev dina sorger mer än jag orkade bära när mitt eget liv inte var speciellt lättsamt.

I min värld gjorde jag något som jag skäms över när vi gled ifrån varandra och lämnade varandra utan att prata med varandra.

Jag tog inte mitt ansvar och sade att vi skulle PRATA med varandra. Säga precis rakt ur hjärtat vad vi kände, tänkte och tyckte.

Jag tog inte mitt ansvar och berättade för dig vad jag borde ha sagt. Istället så teg jag sista tiden tills du hade flyttat.

Oavsett vad jag tyckte och kände så var det inte stiligt av mig att inte ta den diskussionen med dig och se till att vi skiljdes som vänner.

Det är jag ledsen över.

Förlåt mig Agnes.

Och såååå välkommen hit i morgon.

Jag är glad att du hörde av dig och vill komma innan du åker hem till Polen.

Ett svar till “Dzieki”

  1. Timur Hamilton skriver:

    Czesc Agnieszko

    Dziekuje ze sie odezwalas.
    Rozstalismy sie w niewlasciwy sposob. Zakonczylysmy cos co nie powinno sie zakonczyc.

    Mialam wrazenie ze miedzy nami powstala przyjazn. Gdy sie mieszka tak blisko jak mysmy mieszkaly to dzielilysmy za soba nawet nasze tajemnice. Kazda z nas przezywala ciezki okres i trudno bylo znalezc rownowage w zyciu codziennym.

    Pamietam gdy siedzialysmy w kawiarni w Waxholmie w naszych slicznych sukienkach, pijac kawe i jedzac tort a Felix oczarowywal wszystkich na okolo.

    Pamietam gdy pewnego razu wrocilam zmeczona z pracy a Ty przygotowalas piknik i poszlismy sie kapac na Kullö.

    Nie jast latwo miec z kims wspolne domostwo ale teraz uwazam ze poszlo nam to jak po masle.

    Nie jestem pewna czy pamietam powod maszego rozstania.
    Pamietam ze bylo mi bardzo ciezko gdy najpierw powiedzialas ze zostaniesz przez cala zime a pozniej za sie wyprowadzasz. Wtedy uwazalam ze mnie zawiodlas lecz teraz wiem ze to zycie nas rozdzielilo. Kazda z nas miala swoj plecak do poniesienia.

    Podczas naszego wspolnego okresu bylismy sobie podpora. Gdy zaczelas zmieniac swoja decyzje o przeprowadzce to ja zamknelam sie w sobie i zostawilam Ciebie Twojemu losowi.
    To tak jak broniac sie przed rozstaniem odchodzisz pierwsza.

    Bardzo chcialam abys zostala lecz pod koniec Twoje problemy plus moje tez nie latwe zycie bylo za duzo – nie starczalo mi sil.
    Wstyd mi z tego powodu iz rozstalysmy sie nawet nie rozmawiajac a przeciez powinnismy powiedziec sobie od serca co czulysmy i myslalysmy.

    Nie stanelam na wysokosci zadania i pod koniec tylko milczalam.

    Niezaleznie od tego co ja uwazalam nie bylo elegancko z mojej strony ni podejmujac tej dyskusji.

    Jest mi bardzo przykro z tego powodu.

    Przepraszam Agnieszko.

    Jutro serdecznie Cie zapraszam i bardzo sie ciesze ze chcesz wstapic do mnie przed odjazdem do Polski.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Blogga med WordPress.com.
%d bloggare gillar detta: