… Nu ska jag ut och segla!

Packat och klart. Tillbaka på mitt kära vatten.

Men abstinensen kommer. Anfaller! På bred front.

Ska jag fara iväg utan min kära lilla vita Mack. Bara Iphonen med mig.

Inte kunna skriva. Jag har ju så mycket att skriva. Inte bara i bloggen utan i hela datorn.

Nåja, kanske inte i hela datorn. Men jag skriver i Page. Min dators motsvarighet till Word i den dumma PC-värden.

Skriver och skriver. Det finns en slang med vatten, fyllt med ord, mellan min hjärna och mina fingrar. Vattnet bara forsar. Bokstäverna bara trillar ut och ner på tangentbordet.

Inte för att jag tror att någon kommer orka läsa. Men att skriva  har blivit ett sätt att bara njuta. Som att läsa fast bättre.

Som att spela gitarr, sjunga eller kramas.

Så jag undrar fortfarande hur jag ska kunna smyga med mig datorn i bagaget. Som ju är för stort redan nu.

Och bara lämna personalen hemma.

Husfrun som klarar sig alldeles utmärkt utan mig. Som förmodligen skulle kunna passa hela huset åt mig bara maten levereras.

Med varm hand överlåter jag mina små hus till husfrun och till de hantverkare som kommer att vara här när jag är borta.

Lika kul som det är att åka bort, lika kul ska det bli att komma hem.

…

Här kommer alla känslorna på en och samma gång. Per Gessles kloka ord.

För viss kan man vara glad och förväntansfull inför livet och samtidigt kunna fälla tårar över det som varit.

…

Det finns en risk för att jag inte får med mig datorn och då blir det tomt i bloggen ett tag.