– denna gång har jag mönstrat på en Shipman 28.

Så det kan bli hörni. Hur fel kan man göra flera gånger? Det står till och med över tandborsglaset vid kylskåpet där jag håller till rätt som oftast. Att båten heter … : Nu vågar jag knappt skriva namnet. Det vore förskräckligt om det blev tokigt igen.:)

Vi hade en halv vind hela vägen från Fredlarna till Storön på Svenska Högarna. Jag vid pinn.

Svenska Högarna är jordens paradis. Om du inte varit här är det ett fullständigt måste att lägga in i reseplaneringen. Totalt genomgående bara vidunderligt bedårande. Så vackert att man tappar andan. Så lång blick. Så karga hällar. Mjukt böljande berg och lågt växande enar överallt.
Fyren besöktes givetvis. Inte alla rantade upp. En blev kvar.

(Inga namn nämda men förra årets segelsällskap har redan gissat vem – per telefon).

En rundvandring är ett måste. Som små bergsgetter kravlade vi oss runt. Det är bitvis en rätt obönhörlig terräng.

Längst ut hittade vi en lagun. Och en grön ryamatta på berget i vattnet. Där lät vi vågorna spola över våra kroppar och gungade med i dyningarna som rullade in över hällarna.

Magiskt!

En dag med mycket manna från himlen.

Och jag är bara 50!