En ny dag med en ny båt.

Nu efter morgondagens uppmärksammade elände. Båten jag trodde jag mönstrat på bytte igår namn. Det jag trodde var en Chapman 28 är ju givetvis en Shapman 28.
En hjärtligt innerlig person till mig påtalade det igår. Efter att inte ha hörts av på länge så inleddes samtalet med att informera om denna fadäs. Då förstod jag hur oerhört okänslig jag varit. Hur kan jag låta bli att inse vikten av att säga saker vid sitt rätt namn???

Tack vännen!

För detta skall jag vara dig evigt tacksam. Och se till att du i all framtid kommer att få dras med mig och mina fadäser.

Gårdagen ombord var evig i sitt lysande skimmer.

Jag tror att det gick upp för mig igår vilken fantastisk barndom och ungdom jag haft.

När jag var barn var det åtskilliga dagar på sjö i allsjöns olika typer av flytetyg. Mitt första äktenskap innebar också fantastiska resor på vattnet. Jag känner plötsligt igen nomaden i mig. Vart har den varit i så många år? Nu är det dags igen att ta fram den sidan.

Att ströva vidare till nästa plats och vandra runt och lära känna. Att sitta på öppet vatten och känna naturens krafter.

Att andas friska vindars luft in i respirationssystemet. (har inte glömt senaste tentan).

Så vidunderligt härligt. Att segla, hålla pinn, navigera och kolla in det vackra fyller hela mig med total hänförelse. Alldeles oavsett om det är blåst, regn och rusk eller kav lungt som vi hade det igår. Shapman är en skön båt att segla.

Besättningen är mysig och Kapten är alldeles enastående duktig och framför allt lugn.

Inga utbrott över besättningens misstag här inte. Man kan lugnt känna sig fram och erövra nya gränser i sitt seglande.

Den 6 juli tog vi oss från In-Fredelns skärgård i 2-3 sekundmeter sydost via Farfarskobben till Stora Bredskär i Fredlarnas skärgård. Återigen bedårande. Ytterskärgården med sitt karga och kala, friska och vida fria. Återigen balsam för en själ.

Jag har fått fast tjänst som rorsman. Så är jag också ständigt hungrig så jag har sökt och fått första koktjänsten också. Om man vill att maten ska se ut på ett visst sätt så får man ju lösa detta, eller hur! Och är man sedan ständigt utsvulten så är det bara att fortsätta.

Men besättning och Kapten verkar gilla det jag gör. Allt tar slut hela tiden.

Så nu är det inte bara mat  som måste bunkras. Färskvattnet börjar också ta slut. Det hinkas vatten när Gunnarsson-Åström är med.
I morgon ska jag kanske berätta om…