Startsida

.

I går hade jag tänkt avsluta kvällen med att skriva om hur fullständigt underbart det är att ha huset fullt av ungdomar som formligen väller fram överallt. Glada, positiva, hjälpsamma och väldigt trevliga unga människor. Hela helgen!

Min Gud vad jag njöt!

Det var gemensamma måltider. Det var gemensamma utflykter. Det var skratt och livsberättelser. Grillning, bad och fika på stan (läs mitt kära Vaxholm).

Natten tillbringade ungdomarna på ”Kabban” och på Badholmen. Då vilade undertecknad så sött. Hur klarar de av att vara och bara pågå utan sömn???

Jag kan inte skylla på åldern. Jag har ju faktiskt jämnåriga som också håller ungdomarnas tempo. Men eftersom jag inte har något mer att bevisa så får jag nog helt sonika erkänna att just jag ballar ur om det blir för lite sömn.

Jag har under 15 år lidit av sömnproblem. Men sedan ett par år tillbaka är det åtgärdat och jag sover som en prinsessa.

Så dröm om min förvåning när jag yrvaket hör hur kattskålen med torrfoder sent i lördags natt sparkades omkull. Jag har hört ljudet förut. Torrfoder låter som tunga popkorn när de studsar över mitt köksgolv. Och eftersom min tjocka katt får fri tillgång till mat så är det en del popkorn som dräller ut och för ljud med sig.

Eftersom jag vet att jag trots att jag sover som en prinsessa  är relativt lättväckt så är jag, när jag vaknar, helt övertygad om att kattan har haft lekkamtater inne som gemensamt vällt ut skålen på grund av ilska för någon form av utebliven vinst i gårdagens råttjakt.

Så hör jag till min förvåning svaga, svaga små viskningar i huset. Ja ha ja, tänker jag. De små söta ungdomarna har kommit hem. Och så blir jag såååå förundrad över att de lyckats smyga sig in i huset utan att jag vaknat.

Underbart!

Jag är helt frisk från mina förutvarande sömnproblem.

Täcket lindas raskt runt min lekamen. Här ska inte missas ett ögonblick. Jag måste se hur det ser ut när dessa fina små söta ungdomar (mellan 20 och 25 tror jag) ser ut.

När de har smugit sig in och försökt vara  tysta som små möss och så totalt kraschat kattans matskål. Det måste vara torrfoder runt hela köket, tänker jag. Fint! Jättekul faktiskt. Så jag stövlar storskrattandes ut i vardagsrummet för att beskåda förödelsen.

Där står de. Hela gänget. Vid pass 4 – 5 på morgonen. Lite förtvivlat undrande hur detta ska gå? Mamman i huset kommer upp, urvaken och nyväckt,  och det kan ju  bli hur kul som helst…..

De fick finna sig i att dela mitt hjärtliga skratt. Undertecknat tyckte det var hjärtans kul.

Så frågar min fina dotter plötsligt.

-”Men mamma,  menar du  att du inte vaknade när jag klev in igenom fönstret rakt ner i din säng och tog tre stora steg över dig i din säng för att komma in i huset och släppa in mina kamrater???” (nyckel fanns inte tillgänglig just då)

??????????

Då minns jag vagt att jag för en sekund trott att kattan valt bort sina två kattingångar och lite lättsamt tagit fönstervägen istället. Snabbt hade tanken gått till konkurrerande kattdrama om matskål. Hon hade kanske haft en plan på hur hon skulle angöra sin matskål utan att grannkatten skulle se hur hon tog sina vanliga ingångar. Så hade mina tankar gått ett par sekunder strax innan kraschen i köket. Strax innan jag faktiskt vaknat på riktigt.

Kommer jag ihåg när jag står där med täcket runt om kring mig.

Men jag hade inte varit vaken. Jag hade bara anat.

Plötsligt inser jag att det säger en del om HUR tjock min katta är. Om jag nu, om bara för en sekund, trott att kattan landat i min säng när det egentligen varit min dotter som är ett par decimeter längre än undertecknad vid detta laget.

Tänk om jag vaknat och tittat upp och fått se en  människa som stått rakt ovanför mig i min säng på mörka natten.

Jag skrattar fortfarande. Min Gud så roligt det var. Så gott jag tydligen sover nu förtiden.

Vi skrattade på natten allihop. De nattliga besökarna också. Men först när de artigt och lättat konstaterat att huset ägarinna också gjorde det. GOTT!

Det här skulle jag ha berättat om igår kväll men jag somnade för jag var trött. Med fönstret lika öppet som natten innan.