Katharsis, gr. ”rening”. En person som använde begreppet var Aristoteles som menade att tragedin renar oss. Katarsis är definitionsmässigt det plötsliga känslomässiga klimax eller sammanbrott bestående av en överväldigande känsla, vare sig känslan består i sorg, empati, glädje eller annat, och som efterföljs av känslan av förnyelse, av nytt liv. Begreppet ‘katarsiseffekt’ används också ofta för att sätta prägel på de samlade känslorna efter en emotionell upplevelse, ex. en film eller ett stycke musik. Inom psykoanalysen används begreppet för att beskriva en omvälvande och helande insikt hos analysanden.

Wikipedia.

När några gamla och riktigt svåra och tuffa livslögner sakta försvinner bort i horisonten.

Smulas sönder och samman och som kristaller lyfter och tar tyngdkänslan från axlarna med sig.

Upp i luften!

På några timmar försvann de. Tog det blöta täcket från mina skuldror och drog.

Tre stycken var de.

Det föddes en insikt och insikten tog lögnerna med sig.

Så lätt det går att andas.

Så  lätt det var att stoppa mig full med tre gräsliga livslögner.

Så svåra att bli av med.

Men när insikten kom så gick det så fort.

Ojojoj.

Så skönt, så härligt, så vemodigt.

Sakta men säkert hade lögnerna blivit sanningar.

Så öppnade jag dörren. Sade det som inte fick sägas högt och tydligt.

Och så blev mina sanningar bleka, ihåliga och tomma. Helt innehållslösa.

Utan mening. Faktiskt riktiga lögner.

Så lätt det går att andas.

Helt plötsligt är sikten fri och jag kan se rakt fram. Långt bort i horisonten.

Och le i trygg förvissning om att dessa livslögner har försvunnit bort för alltid.

—

Jag stänger av musiken och går några varv i tystnaden. Jag hör grannarnas barn skratta. Måsarna bråka. Katten spinna.

Han på andra sidan staketet såga något fint till sitt hus. En moppe som åker.

Känner att det finns plats för saker och ting att växa på igen.

Som det växer på karga klippor.

Från rent och nästan ingenting.

På klippor och i skrevor. Så lite jord men så mycket växtkraft.

Som på våren.