hur lätt du som människa har att prata illa om andra människor. Det tycks och pratas om andra människor hela tiden.

Det döms och funderas, värdesätts och sågas. Som om andra än du själv  måste värderas hela tiden.

Kan det vara så att det är omöjligt att bara betrakta utan att ständigt ta ställning till saker och ting. Till hur andra än du beter sig, handlar och inte handlar.

Kan det vara så att det ligger i den mänskliga naturen att ständigt sätta etikett på allt och alla.

Eller finns det ett sätt som enkelt bara ser och betraktar. Helt utan att ta ställning. Bara beskåda. Utan att dömma och fördömma.

Bara konstatera. Hon eller han gjorde eller tänkte så. Jaha. Spännande. Hur kommer det sig?

Inte omedelbart bränna dit ett,

-”Men så där kan man verkligen inte göra”

eller

-”Borde hon/han inte prata lite tystare”

eller

-”Gick hon/han inte lite väl långt nu”

-”Så oförskämt sagt”

-”Måste de alltid prata i mobiltelefonen på bussen”

Bara konstatera, det pratas  mycket i mobiltelefon på bussen.

Jag tror att jag ska sätta på min Iphone och inte lyssna.