Nä. Det måste man verkligen inte. Men du, det är mycket trevligare när man gör det.

Om jag utgår från att jag blir lurad, baktalad, bedragen, bestulen och misshandlad så kommer jag att titta mig över axeln så fort jag stiger upp ur sängen. Förmodligen kommer jag att vara rädd när jag går och lägger mig också. Tänk om benen på sängen går sönder och jag trillar ur och hamnar under sängen och slår ihjäl mig? Vågar jag ha fönstret öppet, tänk det kanske kliver in en tjuv mitt i natten och tar mina saker och…..  🙂

Jag har faktiskt oftast utgått från motsatsen  i mitt liv. Så länge vi har med friska människor att göra så är det nog grundtonusen att utgå från att man inte kommer att bli lurad. När det kommer till dem som inte är friska blir man nog lurad då och då. Och det kan man väl bjuda på, eller hur!

Så länge det bara handlar om att bli lurad så är det ju egentligen ingen ko på isen. Det värsta som kan hända är väl att man förlorar saker, pengar och kanske den man litade på.

Men den kanske man aldrig haft ändå så varför oroa sig 🙂

Och har man haft den så varför bry sig när det visade sig att lurafasoner fanns.

Jag är nog en av de minst långsinta människor som finns på jorden. Det beror förmodligen på att jag har rätt dåligt minne. Fördelen är att jag har väldigt lätt för att förlåta dem som gjort mig illa. Glömde ju vad det var vi bråkade om så fort och då är det ju svårt att vara arg. Det är inte en bra egenskap när ens partner är långsint så in i vassen och vill prata om sådant som hänt för länge sedan. Som jag glömt för lika länge sedan. Man hamnar rätt lätt i underläge då. Man kan ju inte försvara något man glömt.

Så dåligt minne är ett bra skydd mot att kliva in i misstänksamhetens träskemarker.

Naivitet är det också. Samt ett visst mått av ”skit samma”.

Jag besitter både naivitet, dåligt minne och ”skit samma”.

Att släppa in helt okända människor i sitt hem är att utmana sin tillit till mänskligheten.

Då tänker jag så här. Nu måste jag känna in och kolla vad min intuition säger mig. Jag har kunnat lita på min intuition förut. (Det finns gånger då det gått åt helvete men dessa gånger har jag glömt).

De ser snälla ut. De verkar trevliga. Jag har en bra känsla i deras närvaro. De har hund. (Då måste man väl vara pålitlig eller hur?).

Ja, det finns vissa brister i mitt resonemang vad gäller att sätta sin tillit till andra människor. Speciellt de som är okända.

Men eftersom jag blivit lite halvt lurad och bedragen av folk jag känt väldigt länge så borde jag inte bli lurad av dem jag inte känt så länge.  Eller  hur? (logiken haltar lite, erkänner! Men tillit är ju ingenting som går att logiskt resonera sig fram till)

Äh, vad f-n! Man orkar inte vara misstänksam. Det tar på krafterna. Så visst sover jag med öppet fönster. Och visst har jag dörren öppen för främmande människor.  Det värsta som kan hända är att de tar sakerna jag äger. Och det är inte så vidare värst farligt. Det är ju bara prylar. Det jag verkligen bryr mig om i sakväg är mina minneslådor och mina barns minnen och dem är det ingen som stjäl.

Sen är det min dator, min kamera och min Iphone. Kameran kan jag köpa ny. Och Iphonen och datorn har jag ju med mig :).

Så varmt välkomna!

Det ska bli trevligt att lära känna er.