… en så där klockan tre på natten. Jag stövlar ner i tunnelbanan vid Medborgarplatsen och undrar varifrån alla människor kommer. Är de inte hemma och sover vid pass tre på mörkernatta?

Men glada var de allihopa. Mer eller mindre i alla fall. Såg tjejer som haft roligt hela natten och haft hööööga klackar på skorna på fötterna. Haft, för nu gick ett antal flickor med skorna i handen eller i väskan. I strumplästen på perrongen. Men fina hade de varit under kvällen. Alla talade om killar de inte mött, killar de mött eller killar de inte ville ha mött.

Killarna var till stor del mer överfriskade än flickorna. Lite mer högljudda. Det skrävlades lite till mans.

Jag undrade lite försiktigt var alla farligheter fanns. Kände nästan en gemytlig sammanhållning där på perrongen.  Alla var trevliga, trötta, glada, högljudda och längtade hem, till någon, med någon, bort från någon eller helt enkelt bara till sin kudde. Jag undrade om det var här det var meningen att jag som tant i överåldern skulle ha vett att vara rädd och inte vilja vara.

Hade Ted Gärdestad i öronsnäckorna och kände att jag var en i gänget med Iphonen i fickan. Tyckte det var en synnerligen trevlig perrong.

Själv längtade jag hem till kudden. Lite ovan med timmen och platsen.  Men visst är det kul att ha haft det kul och vara på väg hem efter en riktigt lyckad kväll.