det jag behöver.

För att växa som människa.

Cirklarna sluter sig.

Om jag tittar bakåt så inser jag och ser sammanhang.

Det ena följer på det andra.

Små händelser förut som stannat i minnet av någon outgrundlig anledning som jag inte förstod då.

Gör sakta men säkert så att pusselbitarna liksom lägger sig till rätta.

Det som varit min personlighet, mitt sätt, mina tankar och mina behov får ljus på sig.

Det som behövde växa och utvecklas ser jag  tydligt.

Tydligt ser jag också hur mycket som är kvar.

 

 

 

– Something’s lost and something’s gained in living everyday.

I’ve looked at life from both sides now, from win and lose, and still somehow, it’s life’s illusions I recall, I really don’t know life at all. ́

Both Sides Now Joni Mitchell

 

Denna text har jag hört sjungas så vackert och fint av min förra man. Aldrig kommer jag att glömma hur stark och klar hans stämma var.

Jan,

Tack för allt fint!

——-

Och så när jag väl kom dithän att jag kunde njuta av orden igen.

Så kom de till mig igen och ännu en cirkel sluts.

Jag, en liten yogini, läste idag min yogalärares ord och beskrivning på vad yoga var för honom.

 

Så väl det föll på plats.

Tror jag lyssnade på Joni Michell första gången i mitt tidigare liv.

Vid det här laget känns det som om jag levt en hel del liv.

Tack mamma och pappa för att jag finns.

Det är härligt att leva 🙂