… en trogen hund som går i dina fotspår i öknen.

Som inte lämnar din sida.

Som slickar dina fötter när du sover på sanden.

Som vakar över dig på natten när himlen är svart.

Som trots att törsten och hungern svider i dess kropp inte sviker.

Trots att du sparkar på den, skriker och spottar.

Så går den kvar där med sänkt huvud. Skyggt och ber om en gnutta kärlek.

–

Du har bara en kropp.  Den är ditt ansvar.

I din kropp bor även din hjärna.

Din kropp, med allt som bor däri, är faktiskt det enda du har ansvar för.

Din kropp, med allt som bor däri, är förutsättningen för att du ska kunna finnas för någon annan än dig själv.

Förutsättningen för att du ska kunna hjälpa, stötta och älska någon annan än dig själv.

–

Det kan synas konstigt.

Men att ”ta hand om sig” och ”vårda sin kropp med allt som finns däri” är det största tecknet på en icke egoistisk hållning till livet.

Ty vem är du att älska och hjälpa om du inte kan stå på dina egna ben.

Då gör du ingen nytta vare sig för dig själv eller för någon annan.