Min dotter valde just denna dag att åka bil med sina kamrater från Norrköping till Stockholm.

I värsta snökaoset……

Inte har jag pluggat.

Inte har jag…

Men städat har jag. Och julpyntat.

Intet tankearbete fungerar när dottern är ute på vägarna i detta himla väder.

Philip i Singapore var inga problem. Han var ju i civilisationen.

Men jag förstår inte hur jag överlevde 3 månader med dottern i Asien. Utan mål med ryggan och utan telefon och helt ensam. Strax fyllda 20.

Dessutom med övriga livet i totalt kaos och begynnande klimakterie.

Hon ringde just och sade att de är i Stockholm……………

Glädjen just nu är ovärderlig. Ofattbar och sagolik.

Nyper mig i armen och undrar hur det kommer sig att jag har det så bra…