Min dotter valde just denna dag att åka bil med sina kamrater från Norrköping till Stockholm.
I värsta snökaoset……
Inte har jag pluggat.
Inte har jag…
Men städat har jag. Och julpyntat.
Intet tankearbete fungerar när dottern är ute på vägarna i detta himla väder.
Philip i Singapore var inga problem. Han var ju i civilisationen.
Men jag förstår inte hur jag överlevde 3 månader med dottern i Asien. Utan mål med ryggan och utan telefon och helt ensam. Strax fyllda 20.
Dessutom med övriga livet i totalt kaos och begynnande klimakterie.
Hon ringde just och sade att de är i Stockholm……………
Glädjen just nu är ovärderlig. Ofattbar och sagolik.
Nyper mig i armen och undrar hur det kommer sig att jag har det så bra…
Susanns kåserier om livet 