… som finns att hitta tillfällen för mänskliga fantastiska möten.

Träffas och samtala. Stöta på varandra i kön. Krocka i tunnelbanan. Deiting på nätet. I biljettkassan på bion.

Över kyldisken på ICA…..

Ja många sätt finns det att möta människor.

Men att som jag fått uppleva nu.

Möta ett antal människor i en diskussionsgrupp på Universitetet. Totalt webb-baserat. I ett år har vi mötts i PingPong.

Uppsala Universitets mötesforum för studenter i deras schemalagda övningar.

Och komma varandra så gripbart nära. Så innerligt in under ytan. Så öppet, naket och givmilt.

Så blottlagt och så ödmjukt och så respektfullt. Så tryggt och så respektlöst utelämnande.

Det är magiskt.

Visst är det underligt. Flera av oss vet inte hur de andra ser ut. En gång i veckan under ett års tid har vi träffats och chattat och gått igenom veckans uppgift.

Och jag fattar inte hur det gick till. Men successivt så har vi kommit varandra in på kroppen och mötena har blivit sååå givande, så stimulerande och så betydelsefulla.

Tack än en gång för allt man får utan att ha bett om det.

Det regnar manna från himlen och jag är glad och tacksam över vårt samarbete.

Jag har slutat be om saker. Och min gud vad jag känner att jag får hela tiden.

Ja visst regnar det manna från himlen 🙂