..jag har utvecklat ett eget sätt att shoppa på.

Tänkte redan i höstas att jag skulle handla ett par fina stövlar till vintern. Och så har jag tänkt på det och tänkt på det och så vidare. Men jag blir lite smått allergisk av att gå i affärer. Jag får små utslag som visar sig under ytan så att säga. Det tenderar att bli extra hjärtklappningar, mera klimakerievallningar och diverse tunnelseenden när jag ska ut i shoppingvärlden. Så jag har så att säga bara fortsatt att tänka på hur jag behöver ett par stövlar.

Och inget har hänt.

Men jag är ju helt övertygad om att var sak har sin tid här i livet. Så när jag är mottaglig så vet jag att saker och ting löser sig kemiskt så att säga. Man får lita på universum…

Så idag när jag ”stövlade” in på bussen så fanns mina efterlängtade där. De så att säga bara satt som smäcken.

På en väldigt stilig kvinnas fötter och ben.  En Qvinna som såg ut så där som jag väldigt gärna skulle vilja se ut, du vet…   Men aldrig har haft förmågan att göra . Eller haft förutsättningarna till. Kroppen är ju som kroppen vill så att säga.

Hur som. Jag insåg att det skulle vara döfött att få henne att ta av sig stövlarna och byta med mina kängor. Hon verkade helt enkelt inte vara en känga-typ om du förstår vad jag menar. Kände verkligen hur min stackars hjärna gick på högtryck. Men så kom det till mig. Som en känsla av upplysning.  Jag tog fram min lilla ”söta” och gick fram och frågade om jag fick fota hennes fötter. Och hon fattade precis. Så hon poserade i fem olika ställningar där på bussen  mitt i rusningstrafiken. Allt för att bilderna skulle bli så bra som möjligt. Det födde många glada medresenärer ska jag säga. Qvinnan berättade hon att hon inhandlat dem tre veckor tidigare i en affär i stan som av en händelse låg granne med min arbetsplats.

Fint!

Vi bytte visitkort och kramade om varandra och önskade varandra Gott Nytt År.

Så på lunchen gick jag ner i affären och fram till kassörskan och slet upp den lilla ”söta” (Iphonen) och visade henne bilden på mitt resesällskaps fötter och ben och sade att sådana  som hon hade ville jag minsann också ha…

Och där fanns de. Ett par kvar och det var i min storlek. Med plats för sula och allt.

Det finns en mening med allt. Det finns ett sätt för allt. Det finns en tid för allt.

Bästa fina stövlarna

Slapp affärer

Snabbt tillvägagångssätt

Lycklig som en lärka!