Var på bio häromdagen. Innan bion samlades sällskapet på restaurang för att äta en bit.

Där på bordet glömde jag min Hundraåring som klev ut genom fönstret och försvann.

Nej, det är inte min nya älskare  som drog när han fick chansen 🙂
Stor sorg tänkte jag först.
Sedan tänkte jag att den var ju ändå oförskämt billig. Runt 60-70 kronor minns jag att jag betalade.  Sedan tänkte jag att jag förmodligen bidragit till att någon annan fått glädjen att läsa detta fantastiska stycke till bok. Någon som kommer att tycka som jag att  Jonas Jonasson borde stängas in för resten av livet och bara producera mera böcker. Allt annat vore slöseri med resurser för mänskligheten.

Jag är innerligt glad att jag sedan barnsben är inkörd på läsandets ädla marker. Att kunna krypa in i en bok är nog bland det häftigaste jag vet.

Det har dykt upp en sån där person, du vet, som gett mig ett fantastiskt möte. Som vidgat mina vyer ordentligt. Som inspirerat mig till att tänka lite större. Som fått mig att inse att det går att utveckla detta med att skriva också. Inte bara hitta nya lämpliga läsupplevelser. Nu insuper jag boken (parallellt med nyinköpt Hundraåring) ”Så skriver du romaner och noveller”.

Kanske, kanske kommer det att spilla över på bloggen. Vem vet?