jag tror inte att det finns en enda människa som inte vill ha vänner och familj omkring sig, laga mat tillsammans, inte behöva vara rädd för att sitta i fina soffor och smutsa ner. Kunna röra sig i hemmet och känna att det lever runt omkring. Vara lite mer tillsammans.

Helt enkelt.

Vi har aldrig köpt så mycket fina möbler och så mycket nya kläder och konsumerat så mycket och lagat så lite strumpor. Vi har aldrig förut inhandlat så många och fina kök. Det har aldrig visats så mycket kockprogram på TV. Kokböckerna säljs som aldrig förr. (finns det något samband mellan orden Kok och Kock? . På svenska menar jag..)

Ändå säger vår lokala Konsum/ICAaffär att de nu måste satsa mer på färdigmat. Deras fiskdiskar minskar och minskar till fördel för det som redan är klart att äta. Jag hör folk på bussen bråka med varandra i telefon om vem som MÅSTE hämta barnen. Och vem som MÅSTE handla och laga mat. I tidningen läser jag om hur vi lär oss att duka fint, var vi handlar kvalitetskastruller och hur vi bäst komponerar en trerätters. Det separeras i barnfamiljernas värld för glatta livet.  Heminredningstidningarna slåss med stylade mäklarannonser. Ibland vet jag inte vad det är för skillnad när jag öppnar en tidning.

Det går inte en enda dag utan att jag får frågor om yoga. Hur man gör,  var man går och hur det känns. Människor som är så stressade att de söker mer att göra för att hitta något ytterligare som kan lägga ner kortisolproduktionen. Minska de onda och spända axlarna.

Förlåt en dum en men jag fattar ingenting.  Vad är det vi gör egentligen och varför?

Vad var det för fel med att vilja ta hand om sina ungar? Vad var det för fel  med att vilja vara hemma tills de var åtminstone tre år.

Varför skaffar vi barn egentligen?

Jag skrattar mig lycklig över att jag haft möjlighet att vara hemma så länge och så mycket som jag var när mina barn var små.

Jag är glad att jag inte behövde amma under mötet på jobbet och att mina barn fick lära sig att göra ladugårdar med kottar i skogen.  Och smutsa ner sig något alldeles kopiöst från fötter till huvud.

Så att jag fick ta fram slangen för att göra rent. Både barn och hundar. Det var fina tider det. Vilken lycka.

Tacksam… för att jag kunde välja mina barn.