på mig.

Helt oförstående tittar jag framför mig och undrar vad som händer. Vem vattnade!

Var kommer alla blommor ifrån?

Hur kommer det sig att livet ter sig synnerligen bra just nu?

Människor ler runt omkring mig. Jag noterar lite fånigt dumt att mina medresenärer på denna planet ser alldeles ovanligt och alldeles gudomligt rara ut.

Fröjd i deras sinnen, i kjolar och skorts, strosandes längst kajerna och med blommor i håret. Gamla och unga. Skrattar och glittrar.

Ljuvligt lockande och sinnligt värmande letar sig solstrålarna fram överallt. Lady, min inneboende engelska bulldogg, gläds högljutt och gläfsande när hon drar runt på en fräsande Tango som väl är den enda som i just denna stund inte tycker allt är oavkortat bra.  Men bara sekunden efter att Lady tröttnat dimper kattan ner i gräset i solen och spinner i värmen igen. Njutningen tar överhand. Mys i kvadrat. Alla ler.

Sant inne i mitt sinne och sant utanför. Livet är alldeles utomordentligt härlig, ljuvligt och näst intill gudomligt vacker.