vad som drivit en människa gjord av en mamma och en pappa, av kött och blod, sprungen ur en handling som borde vittna om kärlek till livet,  att göra något så ofattbart vidrigt hemskt.

Alla människor har lika värde. Alla människor har samma rätt att vara här på jorden. Ingen har rätt att dömma någon annan för religiös tro eller övertygelse.

Att i alla lägen alltid stå på marken med båda fötterna och envist hävda att ingen har rätt att ta någon annans liv eller skada någon.

Det är stort att leva med fullständig respekt för livet.

Jag är för abort. Jag tror att det är bättre att inte föda än att sätta ett ovälkommet barn till denna värld.

Hur i herrans namn förhåller man sig till det faktum att en människa gjort det han gjort i Norge.

Visst har han rätt till sitt liv. Visst har ingen rätt att skada honom. Visst vill vi ha ett öppet och demokratiskt samhälle.  Rättvisa rättegångar och rättvisa straff.

Hur kan vi leva med det faktum att det inte går att förhindra att sådana här saker händer om vi vill ha det öppna och fria samhälle vi har.

Hur kan man behålla känslan av att alla har rätt att leva?

Hur hanterar man känslan av att långsamt vilja slå ihjäl denna massmördare för det han gjort?

Skada honom, få honom att lida på samma sätt som han fått andra att lida. Långsamt.

Samtidigt som man strider för att ingen har rätt att ta någons liv eller skada någon annan.

Min Gud, det finns inga rättvisa rättegångar. Det finns ingen rättvisa att skipa. Det går helt enkelt inte att skipa rättvisa efter en sådan handling. Hur skulle den rättvisan se ut?

Dödsstraff? Vem gagnar det?

Det enda man kan göra är att se till att denna människa aldrig kommer ut i frisk luft igen. Väldigt inlåst någonstans långt bort från allt levande. För alltid. Ge honom mat och vatten. Men håll honom borta från allt levande på denna planet.

Jag kan helt enkelt inte hantera mina känslor inför detta fruktansvärda. Det går inte att ta till sig.

Han har också haft en mamma och en pappa.
Hur i helvete blir man så´n som han blivit??????????